Fortsätt till huvudinnehåll

Today I'm starting to put my heart back together

Idag mår jag faktiskt bättre. Jag saknar inte Robert någonting faktiskt. Det enda jag saknar är känslan att ha någon att kunna luta sig på. Missförstå mig inte, jag har underbara kompisar och så...men kärlek är något annat. Jag saknar att vakna upp bredvid någon man tycker om riktigt mycket. Jag saknar lyckan att hitta ett gulligt sms på mobilen. Det är inte han som får mig att gråta, det är saknaden. Och jag kan inte sluta undra om det kommer ta lika lång tid innan jag hittar kärleken igen som det gjorde förra gången...

Liksom...ett och ett halvt år...det kanske inte låter mycket men det känns som ett helt jävla århundrade. Sen helt poff så är jag kär 3 gånger på ett år! Det är lite läskigt...

Men även om jag har varit kär 3 gånger och alltid fått den kärleken besvarad så vill jag hitta den igen.

En liten hemlis....Jag är så jääääävla dålig på att vara ensam. Jag klarar inte det! Det är skitjobbigt!

Äsch nu har jag pratat kärlek för mycket.

Idag har jag börjat skriva på min rapport. Det är segt -.-'
OCH! jag har börjat spela gitarr igen. :D Det var skitlänge sen och jag tror att det är så pga att vi inte har våran halvakustiska gitarr hemma. Den är mer lättspelad än Ibanezen. Det är en Takamine gitarr. Den är jättefin!!! Älsk på den. Men iaf, så lyssnade jag jättemycket på Taylor Swift i morse och tänkte att shiit jag vill också kunna spela gitarr så bra! Så jag spelade lite :) Jag måste lva mer, börjar tappa det nu.
Haha men sen fick jag skuldkänslor och började spela piano också. Jag kan tre låtar ur Pirates nu! Introt, The Medallion Calls och He's a Pirate. Dom är jätteroliga att spela!!!

Okej...nu har jag skrivit om kärlek, skola och musik. What else?

Just det. Imorgon börjar ungdomsgruppen igen! Fy va kul det ska bli att se alla igen!! Speciellt Michael!! :D

mhm..nu har jag inget mer att säga.

Så ha en bra Tisdag<3

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Today...

Fan. Sen den dagen på spårvagnen när jag fick reda på att Michael skulle flytta så har jag vetat om att det skulle bli jobbigt. Men att det skulle bli så här jobbigt det hade jag ingen aning om. Jag har ett sår på min hand för att jag inte ville gråta i kyrkan. Jag körde in nageln djupt i handen. Men när jag tog emot nattvarden så brast det iaf. Han la handen på mitt huvud och jag kunde inte hålla tillbaka tårarna. Men jag tryckte in nageln hårdare i handen. Jag tackade och ställde mig upp och gick långsamt därifrån. Senare sa Philip att man kunde se hur ledsen jag var och hur nära jag hade till tårarna. Jag gick ostadigt och såg helt sammanbiten ut. Sanningen är att jag fick koncentrera mig det fullaste för att gå utan att gråta ner till min plats. Där satt jag och tryckte in nageln i handen. Tills Leif började prata. Då brast det igen. Linda såg mig, som alltid, och gav mig en pappersnäsduk. Sen gick Michael ut i processionen och han såg mig också men jag vände bort blicken. Jag var ...
Hej blogg! Idag ska vi baka. Kladdig chokladtårta. Efter det kommer Maria och Zandra hit och vi ska äta det jag har bakat. Efter Maria och Zandra kommer Thomas och Karin hit och äter lamm för vi ska grilla för sista gången. Anders och Molly är här nu. Thomas är också här. Toodeloo Lisa

Today I realized just how much I'm going to miss him

Idag träffade jag dom nya konfirmanderna. Onsdagsgruppen. Det var rätt roligt att träffa dom faktiskt..dom verkade rätt okej. Rätt, rätt... Idag insåg jag hur mycket jag kommer sakna Michael. Jag satt där i fotöljen och försökte hänga med på vad Linda sa till konfirmanderna, försökte vara en bra ledare och komma med roliga små kommentarer. Men mina tankar flög iväg till min egna lilla värld hela tiden. Den där lilla världen där jag får precis som jag vill och önskar. Där jag alltid står i första hand. Där inte Blå kommer före. Där jag inte lever i Blå's skugga. Men så kommer Michael in i rummet och han fångar min uppmärksamhet. Han tittar runt på alla nya ansikten, fångar min blick och ler finurligt. Han sätter sig på en högtalare och ler tyst åt allt. Försöker att inte synas, men det fungerar inte. Han är alltid den som syns, den man lägger märke till mest. Dom nya konfirmanderna tittar nyfiket på han som kom in utan att säga något. Det får mig att tänka tillbaka på den där helt v...