Fortsätt till huvudinnehåll
Tja fan!

Sitter på geografilektion och typ sover. För ärligt, vem fan orkar ha två timmar geografi klockan halv nio på morgonen? Dessutom med en av de värsta lärarna på skolan. Det är iof rätt soft för vi ska bara skriva på en redovisning som ska vara klart vecka 20. Handlar om Bomull.

Dålig nyhet. Millan är dålig.
Millan är min katt för de som inte visste. Hon är en blåsköldpaddstabbyfärgad Siameshona och hon har varit min i 9 år. Hon har alltså varit minminmin i nio jävla år. När hon var liten bäbis och kom hem till oss så var jag den enda som fick plocka upp henne och gosa med henne, ge henne mat och så vidare. Hon högg bara efter alla andra. Hon bet iof mig också, men bara så att tänderna lämnade små små hål efter sig. Kärleksbett, som det brukar kallas.
Hon har hostat i hela sitt liv men har inte lidit av det. Men nu har hon fått någon sjukdom eller nåt så hon kan inte riktigt andas. Hon låter riktigt hemskt och vi får ge henne penicillin en gång om dagen och hon hatar det. Det är så jobbigt att störa henne och hon verkar inte bli så mycket bättre heller.
Vi får kanske avliva henne.


Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Today...

Fan. Sen den dagen på spårvagnen när jag fick reda på att Michael skulle flytta så har jag vetat om att det skulle bli jobbigt. Men att det skulle bli så här jobbigt det hade jag ingen aning om. Jag har ett sår på min hand för att jag inte ville gråta i kyrkan. Jag körde in nageln djupt i handen. Men när jag tog emot nattvarden så brast det iaf. Han la handen på mitt huvud och jag kunde inte hålla tillbaka tårarna. Men jag tryckte in nageln hårdare i handen. Jag tackade och ställde mig upp och gick långsamt därifrån. Senare sa Philip att man kunde se hur ledsen jag var och hur nära jag hade till tårarna. Jag gick ostadigt och såg helt sammanbiten ut. Sanningen är att jag fick koncentrera mig det fullaste för att gå utan att gråta ner till min plats. Där satt jag och tryckte in nageln i handen. Tills Leif började prata. Då brast det igen. Linda såg mig, som alltid, och gav mig en pappersnäsduk. Sen gick Michael ut i processionen och han såg mig också men jag vände bort blicken. Jag var ...
Hej blogg! Idag ska vi baka. Kladdig chokladtårta. Efter det kommer Maria och Zandra hit och vi ska äta det jag har bakat. Efter Maria och Zandra kommer Thomas och Karin hit och äter lamm för vi ska grilla för sista gången. Anders och Molly är här nu. Thomas är också här. Toodeloo Lisa

Today I realized just how much I'm going to miss him

Idag träffade jag dom nya konfirmanderna. Onsdagsgruppen. Det var rätt roligt att träffa dom faktiskt..dom verkade rätt okej. Rätt, rätt... Idag insåg jag hur mycket jag kommer sakna Michael. Jag satt där i fotöljen och försökte hänga med på vad Linda sa till konfirmanderna, försökte vara en bra ledare och komma med roliga små kommentarer. Men mina tankar flög iväg till min egna lilla värld hela tiden. Den där lilla världen där jag får precis som jag vill och önskar. Där jag alltid står i första hand. Där inte Blå kommer före. Där jag inte lever i Blå's skugga. Men så kommer Michael in i rummet och han fångar min uppmärksamhet. Han tittar runt på alla nya ansikten, fångar min blick och ler finurligt. Han sätter sig på en högtalare och ler tyst åt allt. Försöker att inte synas, men det fungerar inte. Han är alltid den som syns, den man lägger märke till mest. Dom nya konfirmanderna tittar nyfiket på han som kom in utan att säga något. Det får mig att tänka tillbaka på den där helt v...