Idag träffade jag dom nya konfirmanderna. Onsdagsgruppen. Det var rätt roligt att träffa dom faktiskt..dom verkade rätt okej. Rätt, rätt... Idag insåg jag hur mycket jag kommer sakna Michael. Jag satt där i fotöljen och försökte hänga med på vad Linda sa till konfirmanderna, försökte vara en bra ledare och komma med roliga små kommentarer. Men mina tankar flög iväg till min egna lilla värld hela tiden. Den där lilla världen där jag får precis som jag vill och önskar. Där jag alltid står i första hand. Där inte Blå kommer före. Där jag inte lever i Blå's skugga. Men så kommer Michael in i rummet och han fångar min uppmärksamhet. Han tittar runt på alla nya ansikten, fångar min blick och ler finurligt. Han sätter sig på en högtalare och ler tyst åt allt. Försöker att inte synas, men det fungerar inte. Han är alltid den som syns, den man lägger märke till mest. Dom nya konfirmanderna tittar nyfiket på han som kom in utan att säga något. Det får mig att tänka tillbaka på den där helt v...
Kommentarer
Asså det var inte kul alls..Först sa jag att dom skulle välja vem som fick åka med men de ville inte så jag lottade och vissa tog det bättre än andra.. Just nu känns det skitjobbigt, som att jag gjort fel som vann.
Men jag hoppas att alla förstår att jag gärna vill ta med alla men att det inte går och att de slutar sura.
Men jag får försöka ha kul ändå, det är lixom inte mitt fel att jag inte kan ta med fler. Haha Så uhm :)
Men ha det bäst!
Kraam:)