Fortsätt till huvudinnehåll

Undercover Brother

Ligger och kollar på Undercover Brother. Den är så jäkla skön. Så himla bra film. Ligger och skrattar högt rakt ut åt typ allt! Andreas är tråkig och spelar HON. Dumma.

Igår hade ju vi 1 år och 7 månaders dag, så vi bakade hallonmuffins med vit chokladglasyr. Det blev MUMMA! Hittade receptet på www.kalasgott.blogg.se men ändrade lite på det. Det står på den bloggen under Jordgubbscupcakes med vit chokladfrosting. Ändrade lite på receptet, för det står att man ska baka muffinsen först, och sen ska man ta ut dem och lägga en klick jordgubbssylt i dem. Men jag tyckte inte att det verkade så bra, och så hade jag inte så mycket jordgubbssylt. Så jag tog hallonsylt istället, och la i dem direkt i muffinssmeten. Det blev jättebra!! Och glasyren... Tillsammans blev det bara U-N-D-E-R-B-A-R-T!!!

Lägger upp min version av receptet här, om ni vill veta den andra versionen så besök kalasgott bloggen. Gör det ändå föresten, den är helt underbar!

Här är mitt recept:

2 Ägg
2 dl Strösocker
1 msk Vaniljsocker
2 tsk Bakpulver
4 dl Vetemjöl
3 msk Grädde
100g smält Smör
2 dl Hallonsylt
En skvätt mjölk (Min hemliga ingrediens!)


Vispa ägg och socker poröst. Blanda vaniljsocker, bakpulver och vetemjöl och rör ned det i äggblandningen. Rör ned grädden och det smälta smöret och blanda så att smeten blir slät. Blanda i hallonsylten. Fördela smeten i muffinsformar, gärna isatta i muffinsplåt. Grädda i mitten av ugnen i 200 grader, ca 15-20 min. Låt muffinsen svalna.

Glasyren
100g rumsvarmt Smör
2 dl Florsocker
300g Färskost
150g smält Vit Choklad
Karamellfärg

Gör så här
Vispa smör, florsocker och färskost fluffigt. Rör ned den vita chokladen och ev. karamellfärg. Vispa lite till så att det blir en jämn och slät kräm. Spritsa, eller bred ut frostingen fint ovanpå muffinsen.

Här är resultatet! Sugig kamera, men dom blev galet goda.



mmmmmmmm<3


Imorgon blir jag förmodligen blond igen :D Frisörtid klockan 9... får se hur det blir :D

Sov gott hörrni
Ciao<3

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Today...

Fan. Sen den dagen på spårvagnen när jag fick reda på att Michael skulle flytta så har jag vetat om att det skulle bli jobbigt. Men att det skulle bli så här jobbigt det hade jag ingen aning om. Jag har ett sår på min hand för att jag inte ville gråta i kyrkan. Jag körde in nageln djupt i handen. Men när jag tog emot nattvarden så brast det iaf. Han la handen på mitt huvud och jag kunde inte hålla tillbaka tårarna. Men jag tryckte in nageln hårdare i handen. Jag tackade och ställde mig upp och gick långsamt därifrån. Senare sa Philip att man kunde se hur ledsen jag var och hur nära jag hade till tårarna. Jag gick ostadigt och såg helt sammanbiten ut. Sanningen är att jag fick koncentrera mig det fullaste för att gå utan att gråta ner till min plats. Där satt jag och tryckte in nageln i handen. Tills Leif började prata. Då brast det igen. Linda såg mig, som alltid, och gav mig en pappersnäsduk. Sen gick Michael ut i processionen och han såg mig också men jag vände bort blicken. Jag var ...
Hej blogg! Idag ska vi baka. Kladdig chokladtårta. Efter det kommer Maria och Zandra hit och vi ska äta det jag har bakat. Efter Maria och Zandra kommer Thomas och Karin hit och äter lamm för vi ska grilla för sista gången. Anders och Molly är här nu. Thomas är också här. Toodeloo Lisa

Today I realized just how much I'm going to miss him

Idag träffade jag dom nya konfirmanderna. Onsdagsgruppen. Det var rätt roligt att träffa dom faktiskt..dom verkade rätt okej. Rätt, rätt... Idag insåg jag hur mycket jag kommer sakna Michael. Jag satt där i fotöljen och försökte hänga med på vad Linda sa till konfirmanderna, försökte vara en bra ledare och komma med roliga små kommentarer. Men mina tankar flög iväg till min egna lilla värld hela tiden. Den där lilla världen där jag får precis som jag vill och önskar. Där jag alltid står i första hand. Där inte Blå kommer före. Där jag inte lever i Blå's skugga. Men så kommer Michael in i rummet och han fångar min uppmärksamhet. Han tittar runt på alla nya ansikten, fångar min blick och ler finurligt. Han sätter sig på en högtalare och ler tyst åt allt. Försöker att inte synas, men det fungerar inte. Han är alltid den som syns, den man lägger märke till mest. Dom nya konfirmanderna tittar nyfiket på han som kom in utan att säga något. Det får mig att tänka tillbaka på den där helt v...