Fortsätt till huvudinnehåll

Dag 03 - Mina föräldrar

Dag 3!

Mina föräldrar. Jag har en mamma och en pappa.

Min mamma har brunt hår och brungröna ögon. Hon heter Monica men vill helst kallas för Titti. Detta smeknamn kommer ifrån att hennes storebror inte kunde säga Monica när dom var små, och kom därför på namnet Titti. Hon är lärare i en 5-6a montessoriklass. När jag var liten så pluggade min mamma till montessorilärare, så hon "övade" på mig. Alltså hon tränade sin pedagogik och sånt på mig. Så jag kan stolt säga att jag kunde, vid 5 års ålder, räkna ut arean och omkretsen på en cirkel. Det är helt sant jag lovar! Fråga min mamma!

Min mamma är bästaste mamman i hela världen. Vi har (nästan) alltid jätteroligt tillsammans och hon förstår sig på mig. Ibland är hon sådär mammig och jobbig som bara mammor kan vara men det ligger väl i släktet mammor antar jag...

Min mamma har ett tålamod lika litet som ett sandkorn och det har till viss del jag ärvt. Hon är också rätt klumpig och skär sig i händerna hela tiden när hon ska skära grönsaker. Det har jag till rätt stor del ärvt!

Min pappa har blå ögon och hade blont hår en gång i tiden, men numera är det genomgrått. Han heter Anders och är nu förtidspensionär med full lön fram tills april då han blir riktig pensionär. Ja min pappa är alltså 64 år gammal. Han var en ganska sträng pappa men han har väl bättrat sig en del :) Eller så är det jag som inte är så jobbig längre ;) Min pappa är den bästaste pappan i världen! Jag är verkligen pappas flicka. Det är min syster också. När han ringer till alla andra i familjen så säger han med ganska sträng röst AA DET ÄR ANDERS/PAPPA. Men när han ringer till oss så säger han med ljusare röst Hej det är pappa :)
Det är fint ;)

Min pappa är väldigt duktig på musik och jag har ärvt min talang för musik därifrån. Det har också min bror Thomas. Jag önskar att jag kunde säga att jag har ärvt min pappas mattehuvud, men det har jag inte alls. Inte ens i närheten. Jag måste ha miniräknare för att räkna ut enkla plus och minus. Jag skojar inte. Det är sorgligt.

Det är mina underbara föräldrar. Jag älskar er<3

Ciao<3

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Today...

Fan. Sen den dagen på spårvagnen när jag fick reda på att Michael skulle flytta så har jag vetat om att det skulle bli jobbigt. Men att det skulle bli så här jobbigt det hade jag ingen aning om. Jag har ett sår på min hand för att jag inte ville gråta i kyrkan. Jag körde in nageln djupt i handen. Men när jag tog emot nattvarden så brast det iaf. Han la handen på mitt huvud och jag kunde inte hålla tillbaka tårarna. Men jag tryckte in nageln hårdare i handen. Jag tackade och ställde mig upp och gick långsamt därifrån. Senare sa Philip att man kunde se hur ledsen jag var och hur nära jag hade till tårarna. Jag gick ostadigt och såg helt sammanbiten ut. Sanningen är att jag fick koncentrera mig det fullaste för att gå utan att gråta ner till min plats. Där satt jag och tryckte in nageln i handen. Tills Leif började prata. Då brast det igen. Linda såg mig, som alltid, och gav mig en pappersnäsduk. Sen gick Michael ut i processionen och han såg mig också men jag vände bort blicken. Jag var ...
Hej blogg! Idag ska vi baka. Kladdig chokladtårta. Efter det kommer Maria och Zandra hit och vi ska äta det jag har bakat. Efter Maria och Zandra kommer Thomas och Karin hit och äter lamm för vi ska grilla för sista gången. Anders och Molly är här nu. Thomas är också här. Toodeloo Lisa

Today I realized just how much I'm going to miss him

Idag träffade jag dom nya konfirmanderna. Onsdagsgruppen. Det var rätt roligt att träffa dom faktiskt..dom verkade rätt okej. Rätt, rätt... Idag insåg jag hur mycket jag kommer sakna Michael. Jag satt där i fotöljen och försökte hänga med på vad Linda sa till konfirmanderna, försökte vara en bra ledare och komma med roliga små kommentarer. Men mina tankar flög iväg till min egna lilla värld hela tiden. Den där lilla världen där jag får precis som jag vill och önskar. Där jag alltid står i första hand. Där inte Blå kommer före. Där jag inte lever i Blå's skugga. Men så kommer Michael in i rummet och han fångar min uppmärksamhet. Han tittar runt på alla nya ansikten, fångar min blick och ler finurligt. Han sätter sig på en högtalare och ler tyst åt allt. Försöker att inte synas, men det fungerar inte. Han är alltid den som syns, den man lägger märke till mest. Dom nya konfirmanderna tittar nyfiket på han som kom in utan att säga något. Det får mig att tänka tillbaka på den där helt v...