Fortsätt till huvudinnehåll

Framtidsångest.

USCH!

Jag har sån ångest över vad jag vill göra i höst. Jag visste ju! Men bestämde mig för att det inte var det bästa eftersom det inte leder till jobb och då kanske jag står där efter tre år med stora studieskulder och måste plugga till något nytt. FAN! Jag vet att jag vill jobba med djur, men det verkar inte finnas någon bra utbildning. Men funderar lite på att starta eget, har en eller två bra idéer som kan genomföras. Men har jag de pengarna, den tiden, det intresset och den passionen?

Egentligen hade det varit sjuukt kul att bara åka till England och vara barpianist i ett tag, men det är inte lika stort som det var för några år sedan och om jag inte får jobb så är ju det kört. Eftersom min kära bror inte bor där längre så har jag ju ingen backup så att säga.

Nesh vet inte vad jag ska göra. Men stannar jag i göteborg i höst, som jag planerar att göra, så tror jag att jag ska börja i cheer :D om det funkar med min rygg då, men jag mailade en förening nyss och kommer förhoppningsvis få svar imorn. Hoppas det är positivt :D

Men fan jag vill så mycket, har så mycket att ge världen, men det verkar som att världen inte är direkt välkomnande. Men tror att det är så för många i min ålder som nyss har gått ur gymnasiet...

Som jag sa till Gunnar i torsdags, tanken om att hoppa av det här jävla basåret är konstant återkommande i mitt huvud just nu. Fyfan vad jobbigt det är. Det är så jävla tråkigt också! Tur att jag inte gick Natur på gymnasiet, jag hade fått nervöst sammanbrott eller nåt.

Fan får se hur jag gör. Vettefan nu asså.

Ciao<3

Kommentarer

Zandra sa…
Bli hudvårdskonsult med mig =D
Sanna sa…
visst är de söta!? :D

Populära inlägg i den här bloggen

Today...

Fan. Sen den dagen på spårvagnen när jag fick reda på att Michael skulle flytta så har jag vetat om att det skulle bli jobbigt. Men att det skulle bli så här jobbigt det hade jag ingen aning om. Jag har ett sår på min hand för att jag inte ville gråta i kyrkan. Jag körde in nageln djupt i handen. Men när jag tog emot nattvarden så brast det iaf. Han la handen på mitt huvud och jag kunde inte hålla tillbaka tårarna. Men jag tryckte in nageln hårdare i handen. Jag tackade och ställde mig upp och gick långsamt därifrån. Senare sa Philip att man kunde se hur ledsen jag var och hur nära jag hade till tårarna. Jag gick ostadigt och såg helt sammanbiten ut. Sanningen är att jag fick koncentrera mig det fullaste för att gå utan att gråta ner till min plats. Där satt jag och tryckte in nageln i handen. Tills Leif började prata. Då brast det igen. Linda såg mig, som alltid, och gav mig en pappersnäsduk. Sen gick Michael ut i processionen och han såg mig också men jag vände bort blicken. Jag var ...
Hej blogg! Idag ska vi baka. Kladdig chokladtårta. Efter det kommer Maria och Zandra hit och vi ska äta det jag har bakat. Efter Maria och Zandra kommer Thomas och Karin hit och äter lamm för vi ska grilla för sista gången. Anders och Molly är här nu. Thomas är också här. Toodeloo Lisa

Today I realized just how much I'm going to miss him

Idag träffade jag dom nya konfirmanderna. Onsdagsgruppen. Det var rätt roligt att träffa dom faktiskt..dom verkade rätt okej. Rätt, rätt... Idag insåg jag hur mycket jag kommer sakna Michael. Jag satt där i fotöljen och försökte hänga med på vad Linda sa till konfirmanderna, försökte vara en bra ledare och komma med roliga små kommentarer. Men mina tankar flög iväg till min egna lilla värld hela tiden. Den där lilla världen där jag får precis som jag vill och önskar. Där jag alltid står i första hand. Där inte Blå kommer före. Där jag inte lever i Blå's skugga. Men så kommer Michael in i rummet och han fångar min uppmärksamhet. Han tittar runt på alla nya ansikten, fångar min blick och ler finurligt. Han sätter sig på en högtalare och ler tyst åt allt. Försöker att inte synas, men det fungerar inte. Han är alltid den som syns, den man lägger märke till mest. Dom nya konfirmanderna tittar nyfiket på han som kom in utan att säga något. Det får mig att tänka tillbaka på den där helt v...