Hej blogg!
Igår hade jag en fest. Efter Emma hade åkt hem spelade vi Pekings mysterier. Jag älskar det spelet. Haha jag och Angelica spelade det nästan varje dag en sommar. Så jag visste att hon gillade det. För innan skickade jag sms och frågade om vi kunde spela Pekings mysterier. Men samma dag fick jag ett sms av Julia att hon inte kunde komma för hon kände sig sjuk. Så hon kom inte. Vi var 9 för Emma hade med sig sin dotter, Mika. Vi åt whoopies och cupcakes. Det var jättegott. Whoopiesarna är nästan cupcakes. Sök på det så hittar ni det. Whoopiesarna var choklad. Jag fick presenter som var jättefina. Jag har på mig en tshirt idag som jag fick av Åsas lillasyster, Fia. På den är en dödskalle.
Tuudeluu Lisa
Fan. Sen den dagen på spårvagnen när jag fick reda på att Michael skulle flytta så har jag vetat om att det skulle bli jobbigt. Men att det skulle bli så här jobbigt det hade jag ingen aning om. Jag har ett sår på min hand för att jag inte ville gråta i kyrkan. Jag körde in nageln djupt i handen. Men när jag tog emot nattvarden så brast det iaf. Han la handen på mitt huvud och jag kunde inte hålla tillbaka tårarna. Men jag tryckte in nageln hårdare i handen. Jag tackade och ställde mig upp och gick långsamt därifrån. Senare sa Philip att man kunde se hur ledsen jag var och hur nära jag hade till tårarna. Jag gick ostadigt och såg helt sammanbiten ut. Sanningen är att jag fick koncentrera mig det fullaste för att gå utan att gråta ner till min plats. Där satt jag och tryckte in nageln i handen. Tills Leif började prata. Då brast det igen. Linda såg mig, som alltid, och gav mig en pappersnäsduk. Sen gick Michael ut i processionen och han såg mig också men jag vände bort blicken. Jag var ...
Kommentarer