Hej blogg!
I helgen gjorde vi överraskningar! Först åkte vi till Linköping och hälsade på Solveig. Hon och hennes son Rikard. Haha jag kom ihåg hans tatuering. Haha men inte mamma. Sen, i fredags hoppades vi att Gamla Linköping var öppet. Men det var det inte, så vi åkte till Mjölby. Och när vi kom dit var det dags att åka vidare. Då åkte vi till Amita. Men det var en överraskning! Amita sa att hon blev både förvånad och överraskad, haha. När vi kom dit så sa hon att hon hade ringt mig för mormor ville skypa. När jag såg att hon hade ringt så tryckte jag bara bort det och brydde mig inte mer. Haha jag och mamma bara skrattade. Hos Amita var Amita, Åke, Lasse, Maja, Daniel, Anja, Tom, Mormor och Rex. Haha dom enda som visste att vi skulle komma var jag, pappa, mamma och Thomas. Haha Thomas sa att om Amita ringde och frågade efter oss skulle han bara säga att alla 3 är på varsin toa. Haha vad överraskad Ami blev när hon såg oss. Hon tänkte "Det liknar Anders och Tittis bil.". När hon såg att det var vi blev hon jätteglad. Haha tidigare hade hon frågat mamma vad vi skulle äta på midsommar. Då sa mamma "Samma som ni.". Hihi det var roligt.
Tidigare i veckan klippte jag mig! Nu är det i stället till axlarna. Men dom kunde inte slinga det. Det får en som kan det göra det nästa vecka för dom hade inte tid.
Kärlek<3
Fan. Sen den dagen på spårvagnen när jag fick reda på att Michael skulle flytta så har jag vetat om att det skulle bli jobbigt. Men att det skulle bli så här jobbigt det hade jag ingen aning om. Jag har ett sår på min hand för att jag inte ville gråta i kyrkan. Jag körde in nageln djupt i handen. Men när jag tog emot nattvarden så brast det iaf. Han la handen på mitt huvud och jag kunde inte hålla tillbaka tårarna. Men jag tryckte in nageln hårdare i handen. Jag tackade och ställde mig upp och gick långsamt därifrån. Senare sa Philip att man kunde se hur ledsen jag var och hur nära jag hade till tårarna. Jag gick ostadigt och såg helt sammanbiten ut. Sanningen är att jag fick koncentrera mig det fullaste för att gå utan att gråta ner till min plats. Där satt jag och tryckte in nageln i handen. Tills Leif började prata. Då brast det igen. Linda såg mig, som alltid, och gav mig en pappersnäsduk. Sen gick Michael ut i processionen och han såg mig också men jag vände bort blicken. Jag var ...
Kommentarer