Hej blogg!
Nu har Ami varit här. Jag mötte Ami i fredags men vi kom inte fram för på vägen hade någon krockat. Så polisen sa till oss att det skulle ta lite tid och det var bättre att vi tog en annan väg hem. Så det gjorde vi.
Igår var vi och handlade. Vi var på Frölunda torg. Jag har redan köpt julklappar till alla! Några i Spanien och några här. Några igår faktiskt. Sen ska jag slå in dom. Det är bara jag och Paulina som vet vad det är i några. Det är julklappar till mina föräldrar.
Igår var vi och åt mat. På Pastahaus. Där är det gott. Vi åt med Thomas och Karin och Ami. Jag åt en oxfilé med kantareller och klyftpotatis. Mmm det var gott. Bra att morötterna inte var mosade eftersom jag är allergisk. Men jag kunde äta såsen bara man tog bort morötterna. Till efterrätt fick jag banana split. Jag orkade inte allt så Thomas fick resten.
Nu har jag svart nagellack med vit spindelväv på några för att det har varit Halloween! Den som målade det var Linn. Hon är duktig på att måla naglar. Jag ville ha spindelväv på naglarna. Jag tänkte på Halloween så jag tyckte det passade. Jag har gjort klart pumpan. Det ser ut som en glad vampyr. Men en tand är ditsatt. För den ramlade av när mamma skulle göra munnen.
I morgon ska mamma åka till Turkiet. Det är en affärsresa till en turkisk skola. Så idag packar hon.
Kram
Fan. Sen den dagen på spårvagnen när jag fick reda på att Michael skulle flytta så har jag vetat om att det skulle bli jobbigt. Men att det skulle bli så här jobbigt det hade jag ingen aning om. Jag har ett sår på min hand för att jag inte ville gråta i kyrkan. Jag körde in nageln djupt i handen. Men när jag tog emot nattvarden så brast det iaf. Han la handen på mitt huvud och jag kunde inte hålla tillbaka tårarna. Men jag tryckte in nageln hårdare i handen. Jag tackade och ställde mig upp och gick långsamt därifrån. Senare sa Philip att man kunde se hur ledsen jag var och hur nära jag hade till tårarna. Jag gick ostadigt och såg helt sammanbiten ut. Sanningen är att jag fick koncentrera mig det fullaste för att gå utan att gråta ner till min plats. Där satt jag och tryckte in nageln i handen. Tills Leif började prata. Då brast det igen. Linda såg mig, som alltid, och gav mig en pappersnäsduk. Sen gick Michael ut i processionen och han såg mig också men jag vände bort blicken. Jag var ...
Kommentarer