Hej alla!
Nu är det bara en vecka kvar till Spanien. Yaaay! Nu vet jag att det är nära till Apelsintorget. Det är bara på en annan sida. Tur! Men hoppas ändå att jag trivs på det nya hotellet. Det är tydligen inte en uppvärmd pool, som det är på det andra hotellet. Haha vi vill göra en allergilista till det nya hotellet. Så först använde vi oss av Google/translate. Men den översatte konstigt. Som tur var kunde vi fråga Linn. Hon kan Portugisiska. Det är som Svenska och Norska. För det är många liknande ord. Så Portugisiska liknar Spanska mycket. Först åker mamma och Linn med. Sen byter dom med pappa och Paulina. Så jag åker ner med mamma och Linn och hem med pappa och Paulina. Min nya bikini med en dödskalle på ska jag ta med. Den är fin. Eftersom det är somrigt så ska jag ta med mycket somriga kläder. Som dom nya kortbyxorna som jag köpte samtidigt som bikinin. Jag vill också ta med många klänningar. Minst 3 stycken. Jag vet 2 som jag vill ta med. Jag ska börja packa idag.
Jag hoppas att på tisdag ska mitt nya halsband bli klart. Jag har kvar att lägga det i en vätska, sätta fast en sak att knäppa det med och sätta fast dödskallar. Det kommer att med dödskallarna bli fint. Nu ser det ut som en nyckelkedja. Så på tisdag ska jag jobba hårt. För innan Spanien vill jag hinna bli klar.
Tuudeluu
Fan. Sen den dagen på spårvagnen när jag fick reda på att Michael skulle flytta så har jag vetat om att det skulle bli jobbigt. Men att det skulle bli så här jobbigt det hade jag ingen aning om. Jag har ett sår på min hand för att jag inte ville gråta i kyrkan. Jag körde in nageln djupt i handen. Men när jag tog emot nattvarden så brast det iaf. Han la handen på mitt huvud och jag kunde inte hålla tillbaka tårarna. Men jag tryckte in nageln hårdare i handen. Jag tackade och ställde mig upp och gick långsamt därifrån. Senare sa Philip att man kunde se hur ledsen jag var och hur nära jag hade till tårarna. Jag gick ostadigt och såg helt sammanbiten ut. Sanningen är att jag fick koncentrera mig det fullaste för att gå utan att gråta ner till min plats. Där satt jag och tryckte in nageln i handen. Tills Leif började prata. Då brast det igen. Linda såg mig, som alltid, och gav mig en pappersnäsduk. Sen gick Michael ut i processionen och han såg mig också men jag vände bort blicken. Jag var ...
Kommentarer