Halloj!
Nu har jag tatuerat mig. På höger arm. Det gjorde lite ont. Men jag hade en bra tatuerare! När min arm rörde sig så stannade han lite. Jag rörde inte armen, den bara själv rörde på sig. Det gjorde ont i början och i slutet. I början för att det var konturerna i svart och i slutet för han skulle lägga på lite vita prickar. Den är fin men den gör fortfarande ont. Jag har träningsvärk i armbågen med! För den var rak i 2 timmar. Först med en vikt och sen höll han i armen. Vikten var lite för tung till min handled. När jag höll i vikten så vek sig handleden. Så jag hade sen ont i den. Men tatueringen är fin. Idag har jag visat den för alla på Dalheimers hus. Dom tyckte om den.
Kramizar
Fan. Sen den dagen på spårvagnen när jag fick reda på att Michael skulle flytta så har jag vetat om att det skulle bli jobbigt. Men att det skulle bli så här jobbigt det hade jag ingen aning om. Jag har ett sår på min hand för att jag inte ville gråta i kyrkan. Jag körde in nageln djupt i handen. Men när jag tog emot nattvarden så brast det iaf. Han la handen på mitt huvud och jag kunde inte hålla tillbaka tårarna. Men jag tryckte in nageln hårdare i handen. Jag tackade och ställde mig upp och gick långsamt därifrån. Senare sa Philip att man kunde se hur ledsen jag var och hur nära jag hade till tårarna. Jag gick ostadigt och såg helt sammanbiten ut. Sanningen är att jag fick koncentrera mig det fullaste för att gå utan att gråta ner till min plats. Där satt jag och tryckte in nageln i handen. Tills Leif började prata. Då brast det igen. Linda såg mig, som alltid, och gav mig en pappersnäsduk. Sen gick Michael ut i processionen och han såg mig också men jag vände bort blicken. Jag var ...
Kommentarer