Hej alla!
God jul! Jag har hittills fått roliga julklappar. Jag kanske får fler, alla har inte varit här än. Jag har fått av mina föräldrar, ett syskon, kompisar och assistenter. Jag fick en fin skrivbok av en assistent. Om ni har tips på vad jag kan baka, skriv det. Tips är alltid något. Jag har börjat skriva i den idag. Recept, på vad jag har gjort. Den kommer att passa när jag öppnar ett café.
Jag kommer att döpa cafeet till café Voff. Där ska hundar vara välkomna. Jag vill ha en lapp på dörren med en bild på en tecknad hund, och det ska stå Hundar välkomna!. Jag tänker fråga min ena brors flickvän om hon vill öppna cafeet med mig. Hon ska då stå i kassan och ta betalt. Om hon vill då. Hoppas det. Jag vill öppna ett café för jag har svårt att bli veterinär nu. Så hoppas det blir bra.
Nu har jag bytt gips. Nu är det bättre. Men jag har nu svårt att känna lilltån. Men läkaren sa att känseln kommer att växa tillbaka. Så förhoppningsvis så har jag bättre känsel i höger lilltå snart. Men jag gillar inte sjukhus när det gäller operationer. Jag ser sammanbiten ut.
Jag har färgat håret! Nu är det brunt. Jag gjorde det en dag innan jul.
Kramiz
Fan. Sen den dagen på spårvagnen när jag fick reda på att Michael skulle flytta så har jag vetat om att det skulle bli jobbigt. Men att det skulle bli så här jobbigt det hade jag ingen aning om. Jag har ett sår på min hand för att jag inte ville gråta i kyrkan. Jag körde in nageln djupt i handen. Men när jag tog emot nattvarden så brast det iaf. Han la handen på mitt huvud och jag kunde inte hålla tillbaka tårarna. Men jag tryckte in nageln hårdare i handen. Jag tackade och ställde mig upp och gick långsamt därifrån. Senare sa Philip att man kunde se hur ledsen jag var och hur nära jag hade till tårarna. Jag gick ostadigt och såg helt sammanbiten ut. Sanningen är att jag fick koncentrera mig det fullaste för att gå utan att gråta ner till min plats. Där satt jag och tryckte in nageln i handen. Tills Leif började prata. Då brast det igen. Linda såg mig, som alltid, och gav mig en pappersnäsduk. Sen gick Michael ut i processionen och han såg mig också men jag vände bort blicken. Jag var ...
Kommentarer