Fortsätt till huvudinnehåll

dag 09 - min tro

Min tro.

Jag är född och uppvuxen som kristen. Jag är döpt och konfirmerad, och jag var starkt troende tills för två-tre år sedan. Då började jag inse att kristendomen var ingenting för mig, jag vill inte tillhöra en religion där människor inte accepterar varandra som dom säger att dom ska göra. Så jag började fundera på vad jag egentligen tror på, och efter att ha satt ihop min lilla lista på vad jag tror och vill leva efter, så märkte jag att det är i princip buddhism. Så jag ser mig själv som en buddhist. Jag tror på en allsmäktig kraft som finns i oss alla och i allt som existerar. Jag tror på att denna kraften har skapat världen och att den uppenbarar sig i många olika former. Som till exempel olika gudar som har hand om olika saker. Jag tror att Den Upplyste, är en stor vägledare som man ska försöka att leva efter.

Jag tror att man ska försöka leva så gott som möjligt, och att ens handlingar har konsekvenser. Jag tror på att man återföds i en ny skepnad, som är präglad av ens handlingar i tidigare liv. Jag tror att människor därigenom har olika gamla själar, och att man kan se hur gammal en människas själ är.

jaa det är väl det jag tror på i princip. :)

Hur är eran?

Ciao<3

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Nu har jag bara mamma kvar. Pappa har somnat in. Kan ni berätta hur man gråter utan tårar? Det kommer inga tårar längre. Men jag har känslan kvar. Pappa skulle i år bli 68 år. Så han blev 67,5 år gammal. Jag saknar honom mycket
Hej blogg! Idag var jag och mamma på bio. Vi såg Berättelsen om Pi. Den var bra men hotell Transylvanien var bättre. Den såg jag också med mamma och vi skrattade först. När den kommer ut ska jag köpa den. Först skickade Maria ett sms på Whats app. Hon svarade på några som jag hade skickat. Mamma hade skrivit slutet men hon skrev fel. Hon skrev Whats up istället för Whats app. Hahahaa. Nu ska jag få mat. Spaghetti och lax. Rökta laxskivor, avocado. broccoli och mozzarellasallad. Ha en bra söndag

Today...

Fan. Sen den dagen på spårvagnen när jag fick reda på att Michael skulle flytta så har jag vetat om att det skulle bli jobbigt. Men att det skulle bli så här jobbigt det hade jag ingen aning om. Jag har ett sår på min hand för att jag inte ville gråta i kyrkan. Jag körde in nageln djupt i handen. Men när jag tog emot nattvarden så brast det iaf. Han la handen på mitt huvud och jag kunde inte hålla tillbaka tårarna. Men jag tryckte in nageln hårdare i handen. Jag tackade och ställde mig upp och gick långsamt därifrån. Senare sa Philip att man kunde se hur ledsen jag var och hur nära jag hade till tårarna. Jag gick ostadigt och såg helt sammanbiten ut. Sanningen är att jag fick koncentrera mig det fullaste för att gå utan att gråta ner till min plats. Där satt jag och tryckte in nageln i handen. Tills Leif började prata. Då brast det igen. Linda såg mig, som alltid, och gav mig en pappersnäsduk. Sen gick Michael ut i processionen och han såg mig också men jag vände bort blicken. Jag var ...