Fortsätt till huvudinnehåll

HP 7.1

Tjaoo

Idag är jag pepp pepp pepp!! För jag och älski ska på Harry Potter ikväll! :D Som jag har längtat! Jag har läst alla böckerna minst 5 gånger, och jag läste den sista boken för inte så längesen. Det ska bli så roligt! :D

Jag måste plugga massa fysik dock, det är inte lika roligt. Men har man tenta så har man.

Men jag tänkte bara tipsa om en spännande grej som jag har har hittat för ett tag sen och som jag nu hoppas på att få i julklapp!

Det är en docka ifrån Buddhismen som kallas Daruma-docka. Den är "designad" efter grundaren inom Zenbuddhism. Den står för många saker, bland andra att aldrig ge upp sina drömmar och förhoppningar, och att alltid sträva efter att uppnå dem. Men jag tycker också att den symboliserar att aldrig ge upp. Att aldrig ge efter för svårigheter. Faller man sju gånger ska man resa sig åtta. Dessa dockor finns i många olika färger som alla representerar olika saker. Den vita, som jag vill ha, står för kärlek, fred och harmoni. Seden säger att man ska fylla i ena ögat och önska sig något. Sen ska man vänta tills den önskningen har blivit uppfylld innan man fyller i det andra ögat. Då när man ser på den ofullständiga Daruman så blir man påmind om att fortsätta sträva efter sina drömmar. Sedan tror jag att man ska ta med dockan till templet när året är slut och bränna dem. Men det är jag inte säker på :).

Så här ser den ut:


Jag tycker att det är en fantastisk liten docka, och det är en fantastisk present! De finns att köpa här: http://www.welovedaruma.com/en/shopping/

Nu ska jag plugga!

Ciaoo<3

Kommentarer

Anonym sa…
Lisa, det som du beskrev om din darumadocka(som du fick i julklapp som du trodde) är precis det du gör nu 2012 du reser dig igen och igen och du är på god väg att uppnå dina mål!!! Underbara unge! 1000 kramar Ma

Populära inlägg i den här bloggen

Today...

Fan. Sen den dagen på spårvagnen när jag fick reda på att Michael skulle flytta så har jag vetat om att det skulle bli jobbigt. Men att det skulle bli så här jobbigt det hade jag ingen aning om. Jag har ett sår på min hand för att jag inte ville gråta i kyrkan. Jag körde in nageln djupt i handen. Men när jag tog emot nattvarden så brast det iaf. Han la handen på mitt huvud och jag kunde inte hålla tillbaka tårarna. Men jag tryckte in nageln hårdare i handen. Jag tackade och ställde mig upp och gick långsamt därifrån. Senare sa Philip att man kunde se hur ledsen jag var och hur nära jag hade till tårarna. Jag gick ostadigt och såg helt sammanbiten ut. Sanningen är att jag fick koncentrera mig det fullaste för att gå utan att gråta ner till min plats. Där satt jag och tryckte in nageln i handen. Tills Leif började prata. Då brast det igen. Linda såg mig, som alltid, och gav mig en pappersnäsduk. Sen gick Michael ut i processionen och han såg mig också men jag vände bort blicken. Jag var ...
Hej blogg! Idag ska vi baka. Kladdig chokladtårta. Efter det kommer Maria och Zandra hit och vi ska äta det jag har bakat. Efter Maria och Zandra kommer Thomas och Karin hit och äter lamm för vi ska grilla för sista gången. Anders och Molly är här nu. Thomas är också här. Toodeloo Lisa

Today I realized just how much I'm going to miss him

Idag träffade jag dom nya konfirmanderna. Onsdagsgruppen. Det var rätt roligt att träffa dom faktiskt..dom verkade rätt okej. Rätt, rätt... Idag insåg jag hur mycket jag kommer sakna Michael. Jag satt där i fotöljen och försökte hänga med på vad Linda sa till konfirmanderna, försökte vara en bra ledare och komma med roliga små kommentarer. Men mina tankar flög iväg till min egna lilla värld hela tiden. Den där lilla världen där jag får precis som jag vill och önskar. Där jag alltid står i första hand. Där inte Blå kommer före. Där jag inte lever i Blå's skugga. Men så kommer Michael in i rummet och han fångar min uppmärksamhet. Han tittar runt på alla nya ansikten, fångar min blick och ler finurligt. Han sätter sig på en högtalare och ler tyst åt allt. Försöker att inte synas, men det fungerar inte. Han är alltid den som syns, den man lägger märke till mest. Dom nya konfirmanderna tittar nyfiket på han som kom in utan att säga något. Det får mig att tänka tillbaka på den där helt v...