Hej blogg!
jag ska ut och spela kubb med mina föräldrar. det var längesen jag skrev för jag kom inte ihåg hur man loggade in med lösenord. jag ser dubbelt med ögonen. jag vaknade en dag och kunde inte prata och jag kan inte röra min högerhand. jag blev påkörd av en spårvagnoch det kommer jag inte ihåg. jag kommer inte heller ihåg att mamma och pappa var hos mig när jag var dålig. men nu kommer jag ihåg allt. jag kommer inte heller ihåg att andreas höll mig i handen. men nu kommer jag ihåg. han har slutat gymnasiet nu. jag och mamma och pappa var med hemma hos honom. mamma och pappa och en tjej som var på sjukhuset jag låg på tyckte att dom fick vara där. jag träffade henne när jag tog bort peggen som var på min mage. hon heter Annika. jag drömde att angelica och maria var hos mig och mamma. alla var hos mig på sjukhuset. andreas både mamma, hannesiri, och pappa, ljot. jag kan skriva mer en annan gång.
kram lisa
Fan. Sen den dagen på spårvagnen när jag fick reda på att Michael skulle flytta så har jag vetat om att det skulle bli jobbigt. Men att det skulle bli så här jobbigt det hade jag ingen aning om. Jag har ett sår på min hand för att jag inte ville gråta i kyrkan. Jag körde in nageln djupt i handen. Men när jag tog emot nattvarden så brast det iaf. Han la handen på mitt huvud och jag kunde inte hålla tillbaka tårarna. Men jag tryckte in nageln hårdare i handen. Jag tackade och ställde mig upp och gick långsamt därifrån. Senare sa Philip att man kunde se hur ledsen jag var och hur nära jag hade till tårarna. Jag gick ostadigt och såg helt sammanbiten ut. Sanningen är att jag fick koncentrera mig det fullaste för att gå utan att gråta ner till min plats. Där satt jag och tryckte in nageln i handen. Tills Leif började prata. Då brast det igen. Linda såg mig, som alltid, och gav mig en pappersnäsduk. Sen gick Michael ut i processionen och han såg mig också men jag vände bort blicken. Jag var ...
Kommentarer
Jag vill läsa mer i din blogg, längtar........Ma