Hej blogg!
Imorn åker vi till Spanien, jag och pappa. Vi ska flyga ner. Efter några dagar kommer Emma. När mamma är där åker vi till Gibraltar där apor lever. Anna, min sjukgymnast bor där så hon kommer vara med och den nya sjukgymnasten som förra gången var en elev. Hon heter Jennifer och i Göteborg hade hon mig mycket i sjukgymnastik. Mitt mål är att gå själv men mamma säger att stå själv. Det kan vara ett bra mål. För mamma tror inte jag kan det. Gå själv då. Men hon hoppas det. Nu ska mamma måla mina naglar med rosa för färgen på mina kläder i morgon är rosa. I Spanien är det nu 17 grader och lite soligt. Nu tittar vi på Masterchef U.S.A. Där är Gordon Ramsay med. Honom gillar jag mest. Nu lagar dom kanin.
Hejdå Lisa
Fan. Sen den dagen på spårvagnen när jag fick reda på att Michael skulle flytta så har jag vetat om att det skulle bli jobbigt. Men att det skulle bli så här jobbigt det hade jag ingen aning om. Jag har ett sår på min hand för att jag inte ville gråta i kyrkan. Jag körde in nageln djupt i handen. Men när jag tog emot nattvarden så brast det iaf. Han la handen på mitt huvud och jag kunde inte hålla tillbaka tårarna. Men jag tryckte in nageln hårdare i handen. Jag tackade och ställde mig upp och gick långsamt därifrån. Senare sa Philip att man kunde se hur ledsen jag var och hur nära jag hade till tårarna. Jag gick ostadigt och såg helt sammanbiten ut. Sanningen är att jag fick koncentrera mig det fullaste för att gå utan att gråta ner till min plats. Där satt jag och tryckte in nageln i handen. Tills Leif började prata. Då brast det igen. Linda såg mig, som alltid, och gav mig en pappersnäsduk. Sen gick Michael ut i processionen och han såg mig också men jag vände bort blicken. Jag var ...
Kommentarer