Hej blogg!
Nu är jag i Spanien. Vi har en ny arbetsterapeut som heter Hanne. Hon kommer från Norge men kan nästan prata Svenska. Så hon gör det. I morgon kommer Emma. Hon ska stanna tills mamma kommer. Haha Hanne visste inte att jag är jättekittlig på fötterna så idag skrattade jag. Haha det visste Anna. Haha så hon kittlade mig. Nu har jag skypat med mamma. Hon blev glad när hon fick höra att sjukgymnasten Anna var här. I morgon ska jag säga till Hanne att min killes mamma heter nästan Hanne. Det är en kille här som är ifrån Norge. Då sa jag att min killes föräldrar kommer från Norge. Då sa han jaha! okej. Igår var det bara tester. 2 med Anna. 1 på benpressen och 1 gång när jag gick. Och snart kommer Marcus. Han är min logoped. I Spanien. Förra gången var han och Marika. Marika kände Ingamaj. Ingamaj var min logoped. Men hon vill inte längre. Henrik, en ny person som nu går med rullator i Spanien. Jag sa att min psykolog med heter Henrik.
Ha en bra måndag<3
Fan. Sen den dagen på spårvagnen när jag fick reda på att Michael skulle flytta så har jag vetat om att det skulle bli jobbigt. Men att det skulle bli så här jobbigt det hade jag ingen aning om. Jag har ett sår på min hand för att jag inte ville gråta i kyrkan. Jag körde in nageln djupt i handen. Men när jag tog emot nattvarden så brast det iaf. Han la handen på mitt huvud och jag kunde inte hålla tillbaka tårarna. Men jag tryckte in nageln hårdare i handen. Jag tackade och ställde mig upp och gick långsamt därifrån. Senare sa Philip att man kunde se hur ledsen jag var och hur nära jag hade till tårarna. Jag gick ostadigt och såg helt sammanbiten ut. Sanningen är att jag fick koncentrera mig det fullaste för att gå utan att gråta ner till min plats. Där satt jag och tryckte in nageln i handen. Tills Leif började prata. Då brast det igen. Linda såg mig, som alltid, och gav mig en pappersnäsduk. Sen gick Michael ut i processionen och han såg mig också men jag vände bort blicken. Jag var ...
Kommentarer