Fortsätt till huvudinnehåll

Sjuk :/

Tja!

Sitter här i sängen och typ...existerar. Jag har lyckats hålla mig uppe till extremt sena tider förra veckan och början av denna veckan. Men förrgår och igår så gick slocknade jag, för mig, tidigt. 2 och 1. Jag måste fan sova mer.

Jag tänkte gå till skolan idag men det var ingen annan som skulle gå och jag mådde inte så himla bra imorse, hosta, snuva, huvudvärk och lite sånt. Så mamma sjukanmälde mig och nu sitter jag här, nyvaken och allt.
Ska nog gå upp och göra en kopp te och sen fundera lite på rapport idéer.

Btw, jag ska till Norrköping nästa helg :D:D
Angeloo bjöd in mig och mamma ska ändå till Linköping den helgen så hon skjutsar mig halva vägen! Hur nice som helst! Åker fredag eftermiddag och kommer nog hem söndag kväll eller nåt sånt^^ Vi ska shoppa och bara ha det bra :D

Äsch undrar om man inte bara ska sätta på en film och mysa. Får se :)

Ha det bra<3

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Nu har jag bara mamma kvar. Pappa har somnat in. Kan ni berätta hur man gråter utan tårar? Det kommer inga tårar längre. Men jag har känslan kvar. Pappa skulle i år bli 68 år. Så han blev 67,5 år gammal. Jag saknar honom mycket

Tävling!

Ash har inte uppdaterat om min födelsedagshelg! Har inte orkat haha men ska göra det idag, *lovar* Men först måste jag visa tre plagg ifrån phoenixtshirt , eftersom jag är med och tävlar i fokis blogg Den första är denna: Hur cool är inte den då? Sen denna: Chuck Norris ftw! Fast jag tänkte mer på Andreas än på mig när jag såg den xD Sist denna: NINJA! Om jag vinner så vill jag ha dessa! Den första i Small, den andra i Medium herr och den tredje i Small. Ciao

Today...

Fan. Sen den dagen på spårvagnen när jag fick reda på att Michael skulle flytta så har jag vetat om att det skulle bli jobbigt. Men att det skulle bli så här jobbigt det hade jag ingen aning om. Jag har ett sår på min hand för att jag inte ville gråta i kyrkan. Jag körde in nageln djupt i handen. Men när jag tog emot nattvarden så brast det iaf. Han la handen på mitt huvud och jag kunde inte hålla tillbaka tårarna. Men jag tryckte in nageln hårdare i handen. Jag tackade och ställde mig upp och gick långsamt därifrån. Senare sa Philip att man kunde se hur ledsen jag var och hur nära jag hade till tårarna. Jag gick ostadigt och såg helt sammanbiten ut. Sanningen är att jag fick koncentrera mig det fullaste för att gå utan att gråta ner till min plats. Där satt jag och tryckte in nageln i handen. Tills Leif började prata. Då brast det igen. Linda såg mig, som alltid, och gav mig en pappersnäsduk. Sen gick Michael ut i processionen och han såg mig också men jag vände bort blicken. Jag var ...