Fortsätt till huvudinnehåll

Pokémon på skånska

Tja!
Idag har jag varit duktig som fan. Jag vaknade 9, gav hundarna mat, gick ut och satte dom i hagen, gick in och tog på mig kläder, gick ut och hämtade hundarna och tog upp dom till mellanvåningen. Sen spelade jag pokémon på datorn :) det är asroligt...
Sen skrev jag klart min svenska novell och min engelska uppsats och min bildanalys och sen började jag på diskussionen på rapporten och skrev en sida. Det gick faktiskt bra :) sen gick jag ut med hundarna. Sen när vi kom in var Ellie så trött att hon deckade i korgen. Men sen blev det fr varmt så hon la sig så här

så sjukt söt :P

Sen kom Angeloo och vi spelade pokémon (:P) och lurade Jepser...det var roligt:) Sen kom mamma hem och lagade mat, blodpudding...namsnams
Sen bakade jag och mamma bullar, gick ut med hundarna och bakade igen. Haha just det... försök säga pärlsocker på skånska. Det kunde inte jag eller mamma, bara om man tog i xD

Det var min dag, kortfattat :)
Imorgon är det tyska :(
Men nu börjar House! :D
Ha det bäst <3

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Nu har jag bara mamma kvar. Pappa har somnat in. Kan ni berätta hur man gråter utan tårar? Det kommer inga tårar längre. Men jag har känslan kvar. Pappa skulle i år bli 68 år. Så han blev 67,5 år gammal. Jag saknar honom mycket
Hej blogg! Idag var jag och mamma på bio. Vi såg Berättelsen om Pi. Den var bra men hotell Transylvanien var bättre. Den såg jag också med mamma och vi skrattade först. När den kommer ut ska jag köpa den. Först skickade Maria ett sms på Whats app. Hon svarade på några som jag hade skickat. Mamma hade skrivit slutet men hon skrev fel. Hon skrev Whats up istället för Whats app. Hahahaa. Nu ska jag få mat. Spaghetti och lax. Rökta laxskivor, avocado. broccoli och mozzarellasallad. Ha en bra söndag

Today...

Fan. Sen den dagen på spårvagnen när jag fick reda på att Michael skulle flytta så har jag vetat om att det skulle bli jobbigt. Men att det skulle bli så här jobbigt det hade jag ingen aning om. Jag har ett sår på min hand för att jag inte ville gråta i kyrkan. Jag körde in nageln djupt i handen. Men när jag tog emot nattvarden så brast det iaf. Han la handen på mitt huvud och jag kunde inte hålla tillbaka tårarna. Men jag tryckte in nageln hårdare i handen. Jag tackade och ställde mig upp och gick långsamt därifrån. Senare sa Philip att man kunde se hur ledsen jag var och hur nära jag hade till tårarna. Jag gick ostadigt och såg helt sammanbiten ut. Sanningen är att jag fick koncentrera mig det fullaste för att gå utan att gråta ner till min plats. Där satt jag och tryckte in nageln i handen. Tills Leif började prata. Då brast det igen. Linda såg mig, som alltid, och gav mig en pappersnäsduk. Sen gick Michael ut i processionen och han såg mig också men jag vände bort blicken. Jag var ...