Fan. Sen den dagen på spårvagnen när jag fick reda på att Michael skulle flytta så har jag vetat om att det skulle bli jobbigt. Men att det skulle bli så här jobbigt det hade jag ingen aning om. Jag har ett sår på min hand för att jag inte ville gråta i kyrkan. Jag körde in nageln djupt i handen. Men när jag tog emot nattvarden så brast det iaf. Han la handen på mitt huvud och jag kunde inte hålla tillbaka tårarna. Men jag tryckte in nageln hårdare i handen. Jag tackade och ställde mig upp och gick långsamt därifrån. Senare sa Philip att man kunde se hur ledsen jag var och hur nära jag hade till tårarna. Jag gick ostadigt och såg helt sammanbiten ut. Sanningen är att jag fick koncentrera mig det fullaste för att gå utan att gråta ner till min plats. Där satt jag och tryckte in nageln i handen. Tills Leif började prata. Då brast det igen. Linda såg mig, som alltid, och gav mig en pappersnäsduk. Sen gick Michael ut i processionen och han såg mig också men jag vände bort blicken. Jag var ...
Kommentarer
Asså det var inte kul alls..Först sa jag att dom skulle välja vem som fick åka med men de ville inte så jag lottade och vissa tog det bättre än andra.. Just nu känns det skitjobbigt, som att jag gjort fel som vann.
Men jag hoppas att alla förstår att jag gärna vill ta med alla men att det inte går och att de slutar sura.
Men jag får försöka ha kul ändå, det är lixom inte mitt fel att jag inte kan ta med fler. Haha Så uhm :)
Men ha det bäst!
Kraam:)