Fortsätt till huvudinnehåll

Naglar!

Hej Hej

Nu sitter jag och småglor på tv och målar mina naglar^^
kollar också efter lite grejjer på nätet.
Det är najz.

Jag hade nåt jag skulle skriva här men jag glömde totalt av det.

Det var synd.

Hopp men nu ska jag fortsätta med nagelmålandet^^

<3

Kommentarer

Linnea sa…
Tack ! :D
Asså det var inte kul alls..Först sa jag att dom skulle välja vem som fick åka med men de ville inte så jag lottade och vissa tog det bättre än andra.. Just nu känns det skitjobbigt, som att jag gjort fel som vann.
Men jag hoppas att alla förstår att jag gärna vill ta med alla men att det inte går och att de slutar sura.
Men jag får försöka ha kul ändå, det är lixom inte mitt fel att jag inte kan ta med fler. Haha Så uhm :)
Men ha det bäst!
Kraam:)

Populära inlägg i den här bloggen

Nu har jag bara mamma kvar. Pappa har somnat in. Kan ni berätta hur man gråter utan tårar? Det kommer inga tårar längre. Men jag har känslan kvar. Pappa skulle i år bli 68 år. Så han blev 67,5 år gammal. Jag saknar honom mycket
Hej blogg! Idag var jag och mamma på bio. Vi såg Berättelsen om Pi. Den var bra men hotell Transylvanien var bättre. Den såg jag också med mamma och vi skrattade först. När den kommer ut ska jag köpa den. Först skickade Maria ett sms på Whats app. Hon svarade på några som jag hade skickat. Mamma hade skrivit slutet men hon skrev fel. Hon skrev Whats up istället för Whats app. Hahahaa. Nu ska jag få mat. Spaghetti och lax. Rökta laxskivor, avocado. broccoli och mozzarellasallad. Ha en bra söndag

Today...

Fan. Sen den dagen på spårvagnen när jag fick reda på att Michael skulle flytta så har jag vetat om att det skulle bli jobbigt. Men att det skulle bli så här jobbigt det hade jag ingen aning om. Jag har ett sår på min hand för att jag inte ville gråta i kyrkan. Jag körde in nageln djupt i handen. Men när jag tog emot nattvarden så brast det iaf. Han la handen på mitt huvud och jag kunde inte hålla tillbaka tårarna. Men jag tryckte in nageln hårdare i handen. Jag tackade och ställde mig upp och gick långsamt därifrån. Senare sa Philip att man kunde se hur ledsen jag var och hur nära jag hade till tårarna. Jag gick ostadigt och såg helt sammanbiten ut. Sanningen är att jag fick koncentrera mig det fullaste för att gå utan att gråta ner till min plats. Där satt jag och tryckte in nageln i handen. Tills Leif började prata. Då brast det igen. Linda såg mig, som alltid, och gav mig en pappersnäsduk. Sen gick Michael ut i processionen och han såg mig också men jag vände bort blicken. Jag var ...