Hej alla!
Idag har vi haft bakdag. Vi har bakat mycket. Kladdkaka, marsipanfigurer, chokladbollar och chokladkola. Vi använde min marabou som jag vann från Liseberg. Mmmm kladdkakan smakar precis som den från Mums-mums. Det märks att dom har marabou i. Jag gillar den kladdkakan. Den är megagod! Så jag säger alltid mmm när jag äter den. Först är jag alltid osäker om dom har i marabou. Så först smakar jag för att se om dom har i marabou. Sen, om dom har det, så säger jag: mmmm. Den vi har hemma nu smakar precis som den. Tur det för den är god.
Till middag idag ska vi, om dom har öppet, köpa indisk mat. Men vi ska ta den mild för förra gången var det starkt. Hoppas det är gott.
Nu har jag fått mina naglar målade. Svarta med en tomteluva på några. Totalt 6 stycken. 3 på varje hand. Det är svart under. Och rött och vitt som tomteluva.
I förrgår blev det på kvällen elavbrott. För att det stormade ute. Så igår morse fungerade inte min säng. För att komma ur den fick jag hoppa. Sedan ute fungerade inte min lift. Så pappa och Paulina bar mig ner. Men eftersom det var frost på trappstegen tappade nästan Paulina mig. Jag ramlade inte ur stolen och skadades inte men jag blev rädd. Pappa och Paulina bar rullstolen ner. Nu, för att Paulina nästan tappade rullstolen, är handtagen mycket böjda.
Haha jag vet inte än om Paulina kom ut. Igår skulle hon till ett nunnekloster. Så pappa kom till Dalheimers igår och bytte med Paulina.
Tuudeluu
Fan. Sen den dagen på spårvagnen när jag fick reda på att Michael skulle flytta så har jag vetat om att det skulle bli jobbigt. Men att det skulle bli så här jobbigt det hade jag ingen aning om. Jag har ett sår på min hand för att jag inte ville gråta i kyrkan. Jag körde in nageln djupt i handen. Men när jag tog emot nattvarden så brast det iaf. Han la handen på mitt huvud och jag kunde inte hålla tillbaka tårarna. Men jag tryckte in nageln hårdare i handen. Jag tackade och ställde mig upp och gick långsamt därifrån. Senare sa Philip att man kunde se hur ledsen jag var och hur nära jag hade till tårarna. Jag gick ostadigt och såg helt sammanbiten ut. Sanningen är att jag fick koncentrera mig det fullaste för att gå utan att gråta ner till min plats. Där satt jag och tryckte in nageln i handen. Tills Leif började prata. Då brast det igen. Linda såg mig, som alltid, och gav mig en pappersnäsduk. Sen gick Michael ut i processionen och han såg mig också men jag vände bort blicken. Jag var ...
Kommentarer
Här i Stockholm dvs i den Kungliga Hufudstaden är vi rätt förskonade vad gällande snö o blåst såååå vi bor ju på rätt sida av Sverige;;))meeen halt idag i alla fall...både Sirpa och jag slog på ändlyktorna när vi va ute nyss;;)) Hugs and Kisses!!!