Hej blogg!
I helgen var Amita och Åke här. Vi gick på jul på Liseberg. Jag köpte honung som smakar blåbär. Den är jättegod! Sedan vann jag. En stor marabou. Han som höll i hjulet förstod mig. Först frågade vad jag ville ha och jag sa choklad. Sedan frågade han "med eller utan nötter?" och jag sa utan och så hämtade han det. Så jag har det hemma. Det är många chokladkakor. Vi träffade Amita och Åke på Liseberg. Men pappa bara lämnade av mig och mamma och åkte för att köpa fisk och skaldjur. Sedan kom han till Liseberg. På Liseberg åt vi renskav. Det var gott. Renskav, kantarellsås, potatismos och lingon. Sedan när vi var hemma så pratade vi om Rom. Jag vill åka till Colosseum. Det som jag minns av Colosseum är från filmen Jumper. I Italien ska jag äta mycket glass, pizza och pasta. I Italien är det gott. Italienresan är snart. Bara om 3 veckor! Det kommer att bli roligt. Amita vet allt så hon ska säga det till mig eller mamma som kan lite Italienska, så vi ska översätta. Tur att vi har lärt oss Italienska nu. Det gör att vi kan mycket. Italien är roligt. Jag har bara varit där 2 gånger och jag har lärt mig lite av språket nu. "Hej", "tack" och "varsågod" kan jag. Det är "Ciao", "grazie" och "prego". Snart ska jag lära mig mer Italienska.
Kramiz
Fan. Sen den dagen på spårvagnen när jag fick reda på att Michael skulle flytta så har jag vetat om att det skulle bli jobbigt. Men att det skulle bli så här jobbigt det hade jag ingen aning om. Jag har ett sår på min hand för att jag inte ville gråta i kyrkan. Jag körde in nageln djupt i handen. Men när jag tog emot nattvarden så brast det iaf. Han la handen på mitt huvud och jag kunde inte hålla tillbaka tårarna. Men jag tryckte in nageln hårdare i handen. Jag tackade och ställde mig upp och gick långsamt därifrån. Senare sa Philip att man kunde se hur ledsen jag var och hur nära jag hade till tårarna. Jag gick ostadigt och såg helt sammanbiten ut. Sanningen är att jag fick koncentrera mig det fullaste för att gå utan att gråta ner till min plats. Där satt jag och tryckte in nageln i handen. Tills Leif började prata. Då brast det igen. Linda såg mig, som alltid, och gav mig en pappersnäsduk. Sen gick Michael ut i processionen och han såg mig också men jag vände bort blicken. Jag var ...
Kommentarer