Hejsan bloggen!
Hoppas att ni hade en god jul och att ni kommer att få ett gott nytt år! Tiden i Italien var rolig. Speciellt Colosseum. Jag och Paulina fick gå in där gratis eftersom jag satt i rullstol. Jag har fina bilder på min kamera. Sedan ska jag lägga upp dom på Facebook. Vi gjorde mycket. Första dagen var vi på Colosseum, vi såg Fontana di trevi och vi var vid spanska trappan. Haha jag tog en rolig bild på Paulinas ben. När hon stod på muren till den Spanska trappan. På julafton fick jag många smycken. En ring, ett armband, ett halsband och 4 örhängen. Men ett par som jag fick av Paulina fastnade i min sjal. Så när jag har sjalar kan jag inte ha dom örhängena. De är egengjorda! Som dödskallar och g-klavar. Jag har upptäckt att jag har ett hål till i örat. I mitt högra öra. Så jag har ett i mitt vänstra och 2 i mitt högra. Paulina var glad över min present till henne. Det var ett armband i svart som jag har köpt i Spanien. Det är alla mina paket, från Spanien då. Mamma fick ett fint halsband av pappa. Det lät om man skakade det. Det var fint. Vi var på 2 marknader. Jag köpte en asiatisk tavla. Det är fjärilar på och det står Lisa i asiatiska tecken. Under står det Lisa på riktigt, i litet format. Vi var på ett köpcentrum. Vi tittade på köpsaker men vi hittade inget. Vi åt där i stället. En gång åt jag linguini. Det var gott. I Italien fanns det snälla män. 2 hjälpte mig när jag skulle gå. En på en restaurang och en när vi skulle gå ut ifrån ett hotell. Vi var också på Vatikanstaten. Där köpte jag ett fint, grönt armband. Men det var först lite för stort så Paulina tog bort lite av kedjan. Nu sitter den bättre. Haha den var så stor att när man tog fast kedjan så gled den av handen. På den sista restaurangen var vi 2 gånger. Där var det gott. Första gången vi var där fick jag ett kött med currysås. Det smakade bra. Lite starkt och lite svagare.
Kramar
Fan. Sen den dagen på spårvagnen när jag fick reda på att Michael skulle flytta så har jag vetat om att det skulle bli jobbigt. Men att det skulle bli så här jobbigt det hade jag ingen aning om. Jag har ett sår på min hand för att jag inte ville gråta i kyrkan. Jag körde in nageln djupt i handen. Men när jag tog emot nattvarden så brast det iaf. Han la handen på mitt huvud och jag kunde inte hålla tillbaka tårarna. Men jag tryckte in nageln hårdare i handen. Jag tackade och ställde mig upp och gick långsamt därifrån. Senare sa Philip att man kunde se hur ledsen jag var och hur nära jag hade till tårarna. Jag gick ostadigt och såg helt sammanbiten ut. Sanningen är att jag fick koncentrera mig det fullaste för att gå utan att gråta ner till min plats. Där satt jag och tryckte in nageln i handen. Tills Leif började prata. Då brast det igen. Linda såg mig, som alltid, och gav mig en pappersnäsduk. Sen gick Michael ut i processionen och han såg mig också men jag vände bort blicken. Jag var ...
Kommentarer