tisdag 6 maj 2008

tvivel ja

Nej jag håller med dig Angeloo.
Allt är så himla jobbigt i den här världen. I Taizé var jag jätteledsen för att åka hem, sen ville jag inget hellre än att åka hem.
Nu vill jag inget hellre än att åka tillbaka. Den här världen är så himla materialistisk! Överallt ser jag saker som man verkligen inte behöver men man vill ha det.
Asså seriöst i Taizé behöver man inte oroa sig för vad man äter - här gör man ju inget annat än att banta, inte äta godis och grejjer.
Här får man typ dåligt samvete för att man inte har pratat med sina kompisar på länge på msn - Där har man inga datorer så man träffar sina kompisar ute varje kväll.
Här blir man förtvivlad om man missar ett program av desperate housewives på tv - där är man ute hela dagarna, vilket väder det än är och lär sig om livet.

Man är med kompisar hela dagarna! Nu när jag är tillbaka i den här världen så vet jag inte längre vad meningen med mitt liv. Jag vet inte längre om jag vill bli veterinär, vad är det för mening med det liksom? jag vet inte vem jag är längre...det känns som jag lever någon annans liv, jag hör inte hemma här. Jag vet inte vad jag ska göra för att må bättre, jag vet inte ens om jag vill må bättre. Det känns som jag måste komma över det om har hänt och gå vidare med mitt liv, men jag vill inte lämna allt bakom mig. Dessutom känns det ju inte som att jag är tillbaka i mitt "gamla" liv, så jag har inget liv att gå tillbaka till. Usch vad jobbigt allting är! Det kändes inte så här förra gången jag kom hem från Taizé. Fyfan va jobbigt allting är! Jag saknar allt vad Taizé står för, till och med maten!

Jag ville verkligen inte gå till skolan imorse för det kändes inte meningsfullt. Varför ska jag lära mig massa saker om världen när jag ändå inte gör någon större skillnad? Jag lever i den mest materiella av världar, men jag gör ingenting åt det, vad kan jag göra? Ska jag avstå från allting materiellt och bli eremit? Nej, det verkar ju helt absurt!

Jag kan hjälpa världen att bli bättre men inte ens det känns meningsfullt längre. Jag vet inte vem jag är längre! Jag känner inte för att lyssna på musik, dansa, spela musik eller någonting som var "jag" förut. Jag vill bara tillbaka och vara en i mängden. Nu när jag tänker på det, så har jag inte saknat någonting materiellt när jag var i Frankrike. Jag har bara saknat människorna här hemma. Min familj, mina kompisar, mina husdjur osv...men allt annat hade jag där nere. Jag hade kärlek, vänskap, gemenskap och världen hade en mening. Allt känns så himla meningslöst här. Varför har jag en egen dator? Varför vill man ha nya kläder hela tiden? Varför stänger man in sig i sitt hus för att titta på tv hela dagarna? Varför betyder saker mer än känslor? Vi klagar hela dagarna att man inte har något att göra, inga kompisar att vara med. Men vi gör ju inget åt det.

Jag förstår ingenting, jag vet inte ens om jag vill förstå längre.

Vad hände med äkta glädje, äkta kärlek, äkta vänskap?
Vet någon vad det betyder här längre?

Jag känner inte igen mig själv, det här är inte jag...

I boken om mig själv står saker nedskrivna som jag verkligen står för, men inget av dem existerar här

Jag vill be om något, för något, men jag vet inte vad.

Det känns inte ens som jag kan gråta längre, vad ska jag gråta för?

2 kommentarer:

Anonym sa...

Väldigt bra skrivet Mos.
Jag skall visa denna texten för min familj, de förstår inte hur jag känner nu efter Taizé och varför jag blir ledsen så lätt och att jag inte orkar med deras tjat, tycker denna texten stämmer in rätt bra på hur jag känner det nu, lider med dig. <3

Karolina sa...

Hej!
Jag hittade din blogg när jag sökte på "Taizé" på google.
Vill bara säga att jag håller med dig till tusen! När man kommit hem från Taizé (jag var där förra året, och även nu i år, över påsklovet) känns allting här hemma så himla meningslöst. Jag trodde att det skulle kännas tvärt om, som att man hittar en mening med tillvaron under tiden i Taizé och att man liksom kan "plocka med sig" den hem. Men icke då. Jag tror att det känns så meningslöst just för att vi sitter här och har en egen dator, en mobiltelefon som funkar men man vill ändå ha en ny, kläder i ÖVERFLÖD (!!!) och mat så man skulle kunna mätta säkert flera utsvultna barn (!!!!!!!!!!). Materilla saker gör inte människan lycklig, men stillhet, lugn, Gud, och friden som råder i Taizé ger riktig lycka.
Vet inte om du tkr att jag svamlar, men hur som helst vill jag bara säga att jag känner igen mig i vartenda ord du skriver.
Taizé finns kvar, och jag ska dit igen, hoppas du också får uppleva allt det underbara där igen.
Hoppas också att ni sjöng sång 137 "Behüte mich Gott". Alldeles underbar, eller hur?
Kram från Karolina