Fortsätt till huvudinnehåll

Buspojke

Goddag

Idag vaknade jag klockan 9 av att min kudde var för stor så det var obekvämt att ligga på den. Sen märkte jag att jag hade fått två sms från min lilla älskling. Han frågade ifall han fick komma hem till mig för han hade försovit sig och vågade inte åka till skolan själv för han visste inte vart han skulle vara och så. Lilla älskling<3

Så han kom hem till mig och vi sov i två timmar eller nåt. Klockan halv 1 gick vi upp och gjorde frukost. Stekt ägg på macka med varmt te. Mums!
Eftersom det är så fint väder och typ blåser ingenting så tänkte vi gå ner till havet och mysa. Kanske bada lite också.


Igår var det jättemys^^ Vi åkte till Åleviken och bara satt typ. Vi åt kaka och Julia, Emelie och Nathalie badade. Sen satt vi där till typ klockan 7. Då åkte vi hem och åt och sen skulle vi egentligen kolla på film men vi hann typ inte innan Simon och Andreas skulle åka hem. Så jag följde med dom en bit ner till bussen och sen gick jag hem till Julia och tittade på Wanted. Den är massabra.

Nej, nu ska vi gå ner till havet.

Ciao!

//Mos

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Nu har jag bara mamma kvar. Pappa har somnat in. Kan ni berätta hur man gråter utan tårar? Det kommer inga tårar längre. Men jag har känslan kvar. Pappa skulle i år bli 68 år. Så han blev 67,5 år gammal. Jag saknar honom mycket
Hej blogg! Idag var jag och mamma på bio. Vi såg Berättelsen om Pi. Den var bra men hotell Transylvanien var bättre. Den såg jag också med mamma och vi skrattade först. När den kommer ut ska jag köpa den. Först skickade Maria ett sms på Whats app. Hon svarade på några som jag hade skickat. Mamma hade skrivit slutet men hon skrev fel. Hon skrev Whats up istället för Whats app. Hahahaa. Nu ska jag få mat. Spaghetti och lax. Rökta laxskivor, avocado. broccoli och mozzarellasallad. Ha en bra söndag

Today...

Fan. Sen den dagen på spårvagnen när jag fick reda på att Michael skulle flytta så har jag vetat om att det skulle bli jobbigt. Men att det skulle bli så här jobbigt det hade jag ingen aning om. Jag har ett sår på min hand för att jag inte ville gråta i kyrkan. Jag körde in nageln djupt i handen. Men när jag tog emot nattvarden så brast det iaf. Han la handen på mitt huvud och jag kunde inte hålla tillbaka tårarna. Men jag tryckte in nageln hårdare i handen. Jag tackade och ställde mig upp och gick långsamt därifrån. Senare sa Philip att man kunde se hur ledsen jag var och hur nära jag hade till tårarna. Jag gick ostadigt och såg helt sammanbiten ut. Sanningen är att jag fick koncentrera mig det fullaste för att gå utan att gråta ner till min plats. Där satt jag och tryckte in nageln i handen. Tills Leif började prata. Då brast det igen. Linda såg mig, som alltid, och gav mig en pappersnäsduk. Sen gick Michael ut i processionen och han såg mig också men jag vände bort blicken. Jag var ...