Fortsätt till huvudinnehåll

Utflyktsdax!

Tjoflöjt!

Jag ska strax ge mig iväg för att mysa lite vid havet med Älskling, Simon, Julia och Emelie. Jag gick upp vid 12 och har skyndat mig för att hinna med mina sysslor innan det är dags att cykla iväg, aka disken, tvätten, städningen av rummet och hundarna!
Vi ska åka till åleviken och mysa. Kanske blir så att vi drar vidare där ifrån senare.

Jag skrev klart mitt brev igår, hoppas att praktikhandledaren gillar det! *hållertummarna*

Fick reda på att Andreas har långa dagar och ingen ledig dag på sitt schema. Dåligt för mig. Jag vill ju träffa min älskling så mycket som möjligt :'( Usch jag blir helt deprimerad :'(

Nej detta får bli ett kort inlägg. Måste packa och ut med hundarna på en långpromenad innan jag går till Julia.

Ha en bra dag i solen
//Mos

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Nu har jag bara mamma kvar. Pappa har somnat in. Kan ni berätta hur man gråter utan tårar? Det kommer inga tårar längre. Men jag har känslan kvar. Pappa skulle i år bli 68 år. Så han blev 67,5 år gammal. Jag saknar honom mycket
Hej blogg! Idag var jag och mamma på bio. Vi såg Berättelsen om Pi. Den var bra men hotell Transylvanien var bättre. Den såg jag också med mamma och vi skrattade först. När den kommer ut ska jag köpa den. Först skickade Maria ett sms på Whats app. Hon svarade på några som jag hade skickat. Mamma hade skrivit slutet men hon skrev fel. Hon skrev Whats up istället för Whats app. Hahahaa. Nu ska jag få mat. Spaghetti och lax. Rökta laxskivor, avocado. broccoli och mozzarellasallad. Ha en bra söndag

Today...

Fan. Sen den dagen på spårvagnen när jag fick reda på att Michael skulle flytta så har jag vetat om att det skulle bli jobbigt. Men att det skulle bli så här jobbigt det hade jag ingen aning om. Jag har ett sår på min hand för att jag inte ville gråta i kyrkan. Jag körde in nageln djupt i handen. Men när jag tog emot nattvarden så brast det iaf. Han la handen på mitt huvud och jag kunde inte hålla tillbaka tårarna. Men jag tryckte in nageln hårdare i handen. Jag tackade och ställde mig upp och gick långsamt därifrån. Senare sa Philip att man kunde se hur ledsen jag var och hur nära jag hade till tårarna. Jag gick ostadigt och såg helt sammanbiten ut. Sanningen är att jag fick koncentrera mig det fullaste för att gå utan att gråta ner till min plats. Där satt jag och tryckte in nageln i handen. Tills Leif började prata. Då brast det igen. Linda såg mig, som alltid, och gav mig en pappersnäsduk. Sen gick Michael ut i processionen och han såg mig också men jag vände bort blicken. Jag var ...