Japp det var en sån där dag igen...
Men den var inte som vanligt...
När minnena och känslorna bubblade upp var det som att jag inte behövde trycka tillbaka dom, dom var inte så starka. Ändå var det det starkaste minnet som kom till Liv igen.
Vi sitter i kyrkan och en gammal munk, det hörs på rösten, börjar skrovligt sjunga -Alleluia- och alla 3500 människor som sitter där inne börjar sjunga med -...ressusitet...- Jag sjunger med första gången och tystnar sedan och lyssnar på alla tusentals människor som med en röst sjunger i en så enkel melodi, men som blir så vacker. Jag kan utskilja en skrovlig, hes röst i folkmassan och undrar vem denna människa är som sjunger så underbart. Sången i sig var inte vacker, den var falsk och gick upp och ner i en melodi som inte stämde med ursprunget. Men själva rösten var ärlig och stark och jag vet inte om jag har hört något vackrare. Denna människa sjöng ut och för första gången insåg jag uttrycket "Att sjunga med hjärtat". Det tog en liten stund innan jag insåg att denna människa satt bredvid mig. Han satt med nerböjd huvud och sjöng med slutna ögon. Jag insåg att hur mycket jag hade beundrat denna människa innan för den underbara person han är, så beundrade jag honom ännu mer nu. Jag blundade igen och kände mitt hjärta fyllas med kärlek och förundran över denna fantastiska person.
Endast genom att vara sig själv har han förändrat mig och gjort mig till en något bättre person. Jag inser nu att jag saknar honom enormt och tänker på honom varje dag, men han spelar inte huvudrollen i mitt liv längre, om han någonsin gjort det. Jag kommer träffa honom igen, men då kommer det kanske inte vara samma sak. Så hur kan jag leva upp till vad han har lärt mig och se det bästa ur saker och ting? Jag kan leva mitt liv som jag vill och må bra.
Om det är något du lärt mig, även fast du inte visste om det, så är det att älska din nästa som dig själv. Vilket är precis vad du gör.
Jag älskar dig för den du är. Förändras aldrig!
Men den var inte som vanligt...
När minnena och känslorna bubblade upp var det som att jag inte behövde trycka tillbaka dom, dom var inte så starka. Ändå var det det starkaste minnet som kom till Liv igen.
Vi sitter i kyrkan och en gammal munk, det hörs på rösten, börjar skrovligt sjunga -Alleluia- och alla 3500 människor som sitter där inne börjar sjunga med -...ressusitet...- Jag sjunger med första gången och tystnar sedan och lyssnar på alla tusentals människor som med en röst sjunger i en så enkel melodi, men som blir så vacker. Jag kan utskilja en skrovlig, hes röst i folkmassan och undrar vem denna människa är som sjunger så underbart. Sången i sig var inte vacker, den var falsk och gick upp och ner i en melodi som inte stämde med ursprunget. Men själva rösten var ärlig och stark och jag vet inte om jag har hört något vackrare. Denna människa sjöng ut och för första gången insåg jag uttrycket "Att sjunga med hjärtat". Det tog en liten stund innan jag insåg att denna människa satt bredvid mig. Han satt med nerböjd huvud och sjöng med slutna ögon. Jag insåg att hur mycket jag hade beundrat denna människa innan för den underbara person han är, så beundrade jag honom ännu mer nu. Jag blundade igen och kände mitt hjärta fyllas med kärlek och förundran över denna fantastiska person.
Endast genom att vara sig själv har han förändrat mig och gjort mig till en något bättre person. Jag inser nu att jag saknar honom enormt och tänker på honom varje dag, men han spelar inte huvudrollen i mitt liv längre, om han någonsin gjort det. Jag kommer träffa honom igen, men då kommer det kanske inte vara samma sak. Så hur kan jag leva upp till vad han har lärt mig och se det bästa ur saker och ting? Jag kan leva mitt liv som jag vill och må bra.
Om det är något du lärt mig, även fast du inte visste om det, så är det att älska din nästa som dig själv. Vilket är precis vad du gör.
Jag älskar dig för den du är. Förändras aldrig!
Kommentarer