Fortsätt till huvudinnehåll

Today it's just like normal

Igår mina vänner fyllde min babe Sara år!

Efter skolan åkte jag helt hemligt hem till henne. Hon visste inte om något och bakade därför muffins till mig. Jag gav henne presenter. Ett halsband och örhängen. Jag är snäll.

Sen packade vi en väska med vatten, muffins och vattenpipa och åkte iväg mot okända mål. Vi åkte därför till Lilleby. Det var mys.



Idag vaknade jag och hade världens beslutsångest över vad jag skulle ha på mig. Sebbe sa en grej, Adde sa nåt annat och jag visste inte vad jag orkade. Så jag smsade Sara. Hon sa det som Adde sa. Dvs min väldigt rosa mössa.
ROWSA OCH FEJN!!

Men eftersom det tog så lång tid att bestämma vad jag skulle ha på mig så kom jag försent till skolan. Men Sanna, Patricia och Linnea kom också försent :3

Ikväll ska jag träffa Sebbe, Adde och Sara :D Undrar vad vi ska göra...hmm

Jao Men nu ska jag börja lyssna på min lärare.

Ha en bra Tisdag<3

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Nu har jag bara mamma kvar. Pappa har somnat in. Kan ni berätta hur man gråter utan tårar? Det kommer inga tårar längre. Men jag har känslan kvar. Pappa skulle i år bli 68 år. Så han blev 67,5 år gammal. Jag saknar honom mycket

Tävling!

Ash har inte uppdaterat om min födelsedagshelg! Har inte orkat haha men ska göra det idag, *lovar* Men först måste jag visa tre plagg ifrån phoenixtshirt , eftersom jag är med och tävlar i fokis blogg Den första är denna: Hur cool är inte den då? Sen denna: Chuck Norris ftw! Fast jag tänkte mer på Andreas än på mig när jag såg den xD Sist denna: NINJA! Om jag vinner så vill jag ha dessa! Den första i Small, den andra i Medium herr och den tredje i Small. Ciao

Today...

Fan. Sen den dagen på spårvagnen när jag fick reda på att Michael skulle flytta så har jag vetat om att det skulle bli jobbigt. Men att det skulle bli så här jobbigt det hade jag ingen aning om. Jag har ett sår på min hand för att jag inte ville gråta i kyrkan. Jag körde in nageln djupt i handen. Men när jag tog emot nattvarden så brast det iaf. Han la handen på mitt huvud och jag kunde inte hålla tillbaka tårarna. Men jag tryckte in nageln hårdare i handen. Jag tackade och ställde mig upp och gick långsamt därifrån. Senare sa Philip att man kunde se hur ledsen jag var och hur nära jag hade till tårarna. Jag gick ostadigt och såg helt sammanbiten ut. Sanningen är att jag fick koncentrera mig det fullaste för att gå utan att gråta ner till min plats. Där satt jag och tryckte in nageln i handen. Tills Leif började prata. Då brast det igen. Linda såg mig, som alltid, och gav mig en pappersnäsduk. Sen gick Michael ut i processionen och han såg mig också men jag vände bort blicken. Jag var ...