Idag när jag satt på bussen på väg hem och var allmänt glad och lyssnade på musik så kom en låt. Jag kommer inte ihåg vilken det var men jag kände ett hugg i magen och en tår letade sig sakta fram i ögonvrån. Jag hade ingen som helst aning varför jag kände som jag gjorde och tänkte, nej, inte nu, inte här, och jag kämpade tillbaka tåren. Då plötsligt slog det mig.
Dagen efter. Den 6:e maj 2008 var en av de jobbigaste dagarna i mitt liv hittills. Att ta sig igenom dagen och träffa människor som jag saknat enormt mycket, le mot dem och känna att leendet var inte äkta. Dansa den dansen som jag saknat under veckan, men känna att den gav inget. Jag minns inte hur jag kom till bussen men jag minns resan hem. Det var ett rent helvete och jag kommer nog aldrig glömma den. Jag fick kämpa tillbaka floden av tårar som ville ut och jag minns att jag tänkte tanken, Nej, inte nu, inte här
Jag visste inte varför den känslan kom upp idag, jag har hört den låten på bussen innan. Jag visste inte varför jag mådde uselt hela vägen hem och varför jag inte kunde glädjas åt att min pappa hade gjort jättegod mat hemma.
Först nu slog det mig.
Han vet.
Dagen efter. Den 6:e maj 2008 var en av de jobbigaste dagarna i mitt liv hittills. Att ta sig igenom dagen och träffa människor som jag saknat enormt mycket, le mot dem och känna att leendet var inte äkta. Dansa den dansen som jag saknat under veckan, men känna att den gav inget. Jag minns inte hur jag kom till bussen men jag minns resan hem. Det var ett rent helvete och jag kommer nog aldrig glömma den. Jag fick kämpa tillbaka floden av tårar som ville ut och jag minns att jag tänkte tanken, Nej, inte nu, inte här
Jag visste inte varför den känslan kom upp idag, jag har hört den låten på bussen innan. Jag visste inte varför jag mådde uselt hela vägen hem och varför jag inte kunde glädjas åt att min pappa hade gjort jättegod mat hemma.
Först nu slog det mig.
Han vet.
Kommentarer