Fortsätt till huvudinnehåll

Today the sky was dark

Asså ibland blir jag så jävla förbannad på vissa saker och vissa människor. Seriöst. Hur jävla svårt ska det vara att någon gång tänka till?!

Hur svårt skulle det vara att tänka oj hon kanske inte mår så bra av allt detta. Men nej istället för en enkel fråga så antar man massa saker och låter slutpersonen må skit. Slutpersonen i detta lilla drama är mig. Vissa tror inte att jag är slutpersonen men om man räknar på det, vem tror ni mår dåligt för allting? Vem tror ni känner sig skyldig som fan? Vem tror ni sitter och klandrar sig själv i slutändan? Vem är det som sitter ensam och vill inget hellre än att alla ska må bra och att den där hemska ångesten ska försvinna?

Sluta vara så jävla Fake och tänk på andra någon jävla gång. Jag är alltid den som tänker på andra men inte alltid den som får en tanke tillbaka. Det vore snällt om du någon gång kom ihåg att jag finns och jag har känslor.

Jag är fan också människa!

Kommentarer

Anonym sa…
vill att du ska veta att jag tänker och BER för dig varje dag.
jag ser ju dig som min lilla syster som jag bara vill krama om och tycka synd om. men jag bor ju så långt borta för att krama om dig. men jag är snart i götet och då ska jag krama dig tills du skrattar...:)

Populära inlägg i den här bloggen

Nu har jag bara mamma kvar. Pappa har somnat in. Kan ni berätta hur man gråter utan tårar? Det kommer inga tårar längre. Men jag har känslan kvar. Pappa skulle i år bli 68 år. Så han blev 67,5 år gammal. Jag saknar honom mycket

Tävling!

Ash har inte uppdaterat om min födelsedagshelg! Har inte orkat haha men ska göra det idag, *lovar* Men först måste jag visa tre plagg ifrån phoenixtshirt , eftersom jag är med och tävlar i fokis blogg Den första är denna: Hur cool är inte den då? Sen denna: Chuck Norris ftw! Fast jag tänkte mer på Andreas än på mig när jag såg den xD Sist denna: NINJA! Om jag vinner så vill jag ha dessa! Den första i Small, den andra i Medium herr och den tredje i Small. Ciao

Today...

Fan. Sen den dagen på spårvagnen när jag fick reda på att Michael skulle flytta så har jag vetat om att det skulle bli jobbigt. Men att det skulle bli så här jobbigt det hade jag ingen aning om. Jag har ett sår på min hand för att jag inte ville gråta i kyrkan. Jag körde in nageln djupt i handen. Men när jag tog emot nattvarden så brast det iaf. Han la handen på mitt huvud och jag kunde inte hålla tillbaka tårarna. Men jag tryckte in nageln hårdare i handen. Jag tackade och ställde mig upp och gick långsamt därifrån. Senare sa Philip att man kunde se hur ledsen jag var och hur nära jag hade till tårarna. Jag gick ostadigt och såg helt sammanbiten ut. Sanningen är att jag fick koncentrera mig det fullaste för att gå utan att gråta ner till min plats. Där satt jag och tryckte in nageln i handen. Tills Leif började prata. Då brast det igen. Linda såg mig, som alltid, och gav mig en pappersnäsduk. Sen gick Michael ut i processionen och han såg mig också men jag vände bort blicken. Jag var ...