Fortsätt till huvudinnehåll

Helgen

Har haft fullt upp i helgen så har inte haft tid att blogga!

Jag, Julia, Älskling, Tobbe och Sebbe har varit hos mig hela helgen. Oskar var med i fredags också. Vi har spelat spel och lite sånt. Vi har också spelat in scener till vår reklamfilm som vi har som uppgift i skolan^^

Andreas ska spela superhjälten Super-Andreas, Tobbe är en liten pojke och Sebbe är en superskurk. Superskurken stjäl pojkens kexchoklad, och springer därifrån. Andreas ser detta och hoppar in i ett rum där han dricker Andreas Supersaft. Då förvandlas han till Super-Andreas och springer efter skurken. Han tar tillbaks kexchokladen och knuffar skurken. Sen ger han tillbaks chokladen till pojken och säger: Varsegod pojken min! Pojken säger: Tack Super-Andreas! Då vänder sig Andreas mot kameran och säger: Drick Andreas supersaft och bli lika super som jag!

Den kommer bli skitbra ;)

Nu ska jag duscha och städa och sen ska jag väl....plugga eller nåt sånt. Blaaaah orkar inte skolan imorn.

Vart försvinner helgerna egentligen?

Kommentarer

alexandra sa…
du lägger ut reklamfilmen här va?

jag vill se den :)

Populära inlägg i den här bloggen

Nu har jag bara mamma kvar. Pappa har somnat in. Kan ni berätta hur man gråter utan tårar? Det kommer inga tårar längre. Men jag har känslan kvar. Pappa skulle i år bli 68 år. Så han blev 67,5 år gammal. Jag saknar honom mycket

Tävling!

Ash har inte uppdaterat om min födelsedagshelg! Har inte orkat haha men ska göra det idag, *lovar* Men först måste jag visa tre plagg ifrån phoenixtshirt , eftersom jag är med och tävlar i fokis blogg Den första är denna: Hur cool är inte den då? Sen denna: Chuck Norris ftw! Fast jag tänkte mer på Andreas än på mig när jag såg den xD Sist denna: NINJA! Om jag vinner så vill jag ha dessa! Den första i Small, den andra i Medium herr och den tredje i Small. Ciao

Today...

Fan. Sen den dagen på spårvagnen när jag fick reda på att Michael skulle flytta så har jag vetat om att det skulle bli jobbigt. Men att det skulle bli så här jobbigt det hade jag ingen aning om. Jag har ett sår på min hand för att jag inte ville gråta i kyrkan. Jag körde in nageln djupt i handen. Men när jag tog emot nattvarden så brast det iaf. Han la handen på mitt huvud och jag kunde inte hålla tillbaka tårarna. Men jag tryckte in nageln hårdare i handen. Jag tackade och ställde mig upp och gick långsamt därifrån. Senare sa Philip att man kunde se hur ledsen jag var och hur nära jag hade till tårarna. Jag gick ostadigt och såg helt sammanbiten ut. Sanningen är att jag fick koncentrera mig det fullaste för att gå utan att gråta ner till min plats. Där satt jag och tryckte in nageln i handen. Tills Leif började prata. Då brast det igen. Linda såg mig, som alltid, och gav mig en pappersnäsduk. Sen gick Michael ut i processionen och han såg mig också men jag vände bort blicken. Jag var ...