Fortsätt till huvudinnehåll

Vårhumör

Sitter på svenskan och pratar framtid. Vi räknade precis på veckor tills vi ska ta studenten. Det är....6....och ...en halv vecka kvar!!!


OMG

Jag blir nervös bara jag tänker på det! Herre!


Fick också reda på att jag ska på en intervju hos Radisson Blu i Göteborg :D Har ansökt om sommarjobb genom syrran. Skitbra!

Är på ett himla bra humör idag :D Bara för att det är så fint väder här^^ Solen skiner och det är varmt och skönt. Nej nu ljög jag lite. Det är inte så varmt. Men det är skönt :)

Ännu skönare hoppas vi på att det blir om vi åker iväg till Tunisien över påsklovet :D Jag har hittat en resa för 4 personer till Sousse i Tunisien för totalt 21 000 kronor!!! Hoppas på att Moster vill följa med och att Andreas får följa med för då kör vi!! Fyfan va skönt med sol och bad!!

Borde nog lyssna lite nu också..

Ciao<3

Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Nu har jag bara mamma kvar. Pappa har somnat in. Kan ni berätta hur man gråter utan tårar? Det kommer inga tårar längre. Men jag har känslan kvar. Pappa skulle i år bli 68 år. Så han blev 67,5 år gammal. Jag saknar honom mycket
Skicka en kommentar
Läs mer
Hej blogg! Idag var jag och mamma på bio. Vi såg Berättelsen om Pi. Den var bra men hotell Transylvanien var bättre. Den såg jag också med mamma och vi skrattade först. När den kommer ut ska jag köpa den. Först skickade Maria ett sms på Whats app. Hon svarade på några som jag hade skickat. Mamma hade skrivit slutet men hon skrev fel. Hon skrev Whats up istället för Whats app. Hahahaa. Nu ska jag få mat. Spaghetti och lax. Rökta laxskivor, avocado. broccoli och mozzarellasallad. Ha en bra söndag
2 kommentarer
Läs mer

Today...

Fan. Sen den dagen på spårvagnen när jag fick reda på att Michael skulle flytta så har jag vetat om att det skulle bli jobbigt. Men att det skulle bli så här jobbigt det hade jag ingen aning om. Jag har ett sår på min hand för att jag inte ville gråta i kyrkan. Jag körde in nageln djupt i handen. Men när jag tog emot nattvarden så brast det iaf. Han la handen på mitt huvud och jag kunde inte hålla tillbaka tårarna. Men jag tryckte in nageln hårdare i handen. Jag tackade och ställde mig upp och gick långsamt därifrån. Senare sa Philip att man kunde se hur ledsen jag var och hur nära jag hade till tårarna. Jag gick ostadigt och såg helt sammanbiten ut. Sanningen är att jag fick koncentrera mig det fullaste för att gå utan att gråta ner till min plats. Där satt jag och tryckte in nageln i handen. Tills Leif började prata. Då brast det igen. Linda såg mig, som alltid, och gav mig en pappersnäsduk. Sen gick Michael ut i processionen och han såg mig också men jag vände bort blicken. Jag var ...
4 kommentarer
Läs mer