18 års presenter och fint väder

JAG ÄR BÅDE DEN SMARTASTE OCH DEN DUMMASTE PÅ JORDEN!!!

Det första för att jag kom på i morse vad jag ska ge min pojkvän i 18-årspresent!!! Fast det säger jag inte här ;) Måste bara kolla kostnaden så jag har råd ekonomiskt! Men om det lyckas så blir det perfekt, han kommer bli så glad!

Det andra för att jag trodde jag hade mitt bankkort med mig för att jag hade min plånbok med mig och planerade värsta shopping/chilldagen inne i stan med pojkarna och julia idag. Men nä, jag har mitt bankkort hemma. Förmodligen. Så jag har inga pengar idag :(

Men det är fantastiskt fint väder idag! U-N-D-E-R-B-A-R-T!!!

Så det blir förmodligen chilldag iaf, kanske i Hjuvik :) ROWLIGT!!!

OOO jag är helt i extas för att jag har kommit på en present!! :D:D

Måste kolla lite på det nu.

Ciao<3

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Nu har jag bara mamma kvar. Pappa har somnat in. Kan ni berätta hur man gråter utan tårar? Det kommer inga tårar längre. Men jag har känslan kvar. Pappa skulle i år bli 68 år. Så han blev 67,5 år gammal. Jag saknar honom mycket

Läs mer

Hej blogg! Idag var jag och mamma på bio. Vi såg Berättelsen om Pi. Den var bra men hotell Transylvanien var bättre. Den såg jag också med mamma och vi skrattade först. När den kommer ut ska jag köpa den. Först skickade Maria ett sms på Whats app. Hon svarade på några som jag hade skickat. Mamma hade skrivit slutet men hon skrev fel. Hon skrev Whats up istället för Whats app. Hahahaa. Nu ska jag få mat. Spaghetti och lax. Rökta laxskivor, avocado. broccoli och mozzarellasallad. Ha en bra söndag

Läs mer

Today...

Fan. Sen den dagen på spårvagnen när jag fick reda på att Michael skulle flytta så har jag vetat om att det skulle bli jobbigt. Men att det skulle bli så här jobbigt det hade jag ingen aning om. Jag har ett sår på min hand för att jag inte ville gråta i kyrkan. Jag körde in nageln djupt i handen. Men när jag tog emot nattvarden så brast det iaf. Han la handen på mitt huvud och jag kunde inte hålla tillbaka tårarna. Men jag tryckte in nageln hårdare i handen. Jag tackade och ställde mig upp och gick långsamt därifrån. Senare sa Philip att man kunde se hur ledsen jag var och hur nära jag hade till tårarna. Jag gick ostadigt och såg helt sammanbiten ut. Sanningen är att jag fick koncentrera mig det fullaste för att gå utan att gråta ner till min plats. Där satt jag och tryckte in nageln i handen. Tills Leif började prata. Då brast det igen. Linda såg mig, som alltid, och gav mig en pappersnäsduk. Sen gick Michael ut i processionen och han såg mig också men jag vände bort blicken. Jag var ...

Läs mer

Life is a highway

Leta i den här bloggen