Fortsätt till huvudinnehåll

Kissing the Rain

Jag håller på att läsa en ny bok (när jag egentligen borde plugga) som heter Kissing the Rain. Den är skriven av en av mina favoritförfattare, Kevin Brooks. Han har bland annat skrivit Candy, Martyn Pig, Lucas och Om jag inte hade sett honom. De jag har läst är sjukt bra, älskar hur han beskriver saker och händelser och så. Just nu sitter jag typ fängslad i en beskrivning av en bro över en motorväg.
Haha låter helt mobbat men det är helt fantastiskt!

"It's the same road from 5 years ago, the same road we came in on. I didn't know it then, But I know it now. Know it? Do I KNOW it? Yeh, I know it. I know it every day. It's my release. My PLACE. My shelter from the RAIN. I got no idea where it starts from or where it goes...from some place to some other place, I guess. It don't matter....it's IRELLI...IRRILA...it don't matter. It starts and ends as far as I can see. The rest of it...who cares about the rest of it?"



GAAH så jäkla bra asså. Älskar den här författaren!

Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Nu har jag bara mamma kvar. Pappa har somnat in. Kan ni berätta hur man gråter utan tårar? Det kommer inga tårar längre. Men jag har känslan kvar. Pappa skulle i år bli 68 år. Så han blev 67,5 år gammal. Jag saknar honom mycket
Skicka en kommentar
Läs mer
Hej blogg! Idag var jag och mamma på bio. Vi såg Berättelsen om Pi. Den var bra men hotell Transylvanien var bättre. Den såg jag också med mamma och vi skrattade först. När den kommer ut ska jag köpa den. Först skickade Maria ett sms på Whats app. Hon svarade på några som jag hade skickat. Mamma hade skrivit slutet men hon skrev fel. Hon skrev Whats up istället för Whats app. Hahahaa. Nu ska jag få mat. Spaghetti och lax. Rökta laxskivor, avocado. broccoli och mozzarellasallad. Ha en bra söndag
2 kommentarer
Läs mer

Today...

Fan. Sen den dagen på spårvagnen när jag fick reda på att Michael skulle flytta så har jag vetat om att det skulle bli jobbigt. Men att det skulle bli så här jobbigt det hade jag ingen aning om. Jag har ett sår på min hand för att jag inte ville gråta i kyrkan. Jag körde in nageln djupt i handen. Men när jag tog emot nattvarden så brast det iaf. Han la handen på mitt huvud och jag kunde inte hålla tillbaka tårarna. Men jag tryckte in nageln hårdare i handen. Jag tackade och ställde mig upp och gick långsamt därifrån. Senare sa Philip att man kunde se hur ledsen jag var och hur nära jag hade till tårarna. Jag gick ostadigt och såg helt sammanbiten ut. Sanningen är att jag fick koncentrera mig det fullaste för att gå utan att gråta ner till min plats. Där satt jag och tryckte in nageln i handen. Tills Leif började prata. Då brast det igen. Linda såg mig, som alltid, och gav mig en pappersnäsduk. Sen gick Michael ut i processionen och han såg mig också men jag vände bort blicken. Jag var ...
4 kommentarer
Läs mer