Fortsätt till huvudinnehåll
Tja fan!

Sitter på geografilektion och typ sover. För ärligt, vem fan orkar ha två timmar geografi klockan halv nio på morgonen? Dessutom med en av de värsta lärarna på skolan. Det är iof rätt soft för vi ska bara skriva på en redovisning som ska vara klart vecka 20. Handlar om Bomull.

Dålig nyhet. Millan är dålig.
Millan är min katt för de som inte visste. Hon är en blåsköldpaddstabbyfärgad Siameshona och hon har varit min i 9 år. Hon har alltså varit minminmin i nio jävla år. När hon var liten bäbis och kom hem till oss så var jag den enda som fick plocka upp henne och gosa med henne, ge henne mat och så vidare. Hon högg bara efter alla andra. Hon bet iof mig också, men bara så att tänderna lämnade små små hål efter sig. Kärleksbett, som det brukar kallas.
Hon har hostat i hela sitt liv men har inte lidit av det. Men nu har hon fått någon sjukdom eller nåt så hon kan inte riktigt andas. Hon låter riktigt hemskt och vi får ge henne penicillin en gång om dagen och hon hatar det. Det är så jobbigt att störa henne och hon verkar inte bli så mycket bättre heller.
Vi får kanske avliva henne.


Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Nu har jag bara mamma kvar. Pappa har somnat in. Kan ni berätta hur man gråter utan tårar? Det kommer inga tårar längre. Men jag har känslan kvar. Pappa skulle i år bli 68 år. Så han blev 67,5 år gammal. Jag saknar honom mycket
Hej blogg! Idag var jag och mamma på bio. Vi såg Berättelsen om Pi. Den var bra men hotell Transylvanien var bättre. Den såg jag också med mamma och vi skrattade först. När den kommer ut ska jag köpa den. Först skickade Maria ett sms på Whats app. Hon svarade på några som jag hade skickat. Mamma hade skrivit slutet men hon skrev fel. Hon skrev Whats up istället för Whats app. Hahahaa. Nu ska jag få mat. Spaghetti och lax. Rökta laxskivor, avocado. broccoli och mozzarellasallad. Ha en bra söndag

Today...

Fan. Sen den dagen på spårvagnen när jag fick reda på att Michael skulle flytta så har jag vetat om att det skulle bli jobbigt. Men att det skulle bli så här jobbigt det hade jag ingen aning om. Jag har ett sår på min hand för att jag inte ville gråta i kyrkan. Jag körde in nageln djupt i handen. Men när jag tog emot nattvarden så brast det iaf. Han la handen på mitt huvud och jag kunde inte hålla tillbaka tårarna. Men jag tryckte in nageln hårdare i handen. Jag tackade och ställde mig upp och gick långsamt därifrån. Senare sa Philip att man kunde se hur ledsen jag var och hur nära jag hade till tårarna. Jag gick ostadigt och såg helt sammanbiten ut. Sanningen är att jag fick koncentrera mig det fullaste för att gå utan att gråta ner till min plats. Där satt jag och tryckte in nageln i handen. Tills Leif började prata. Då brast det igen. Linda såg mig, som alltid, och gav mig en pappersnäsduk. Sen gick Michael ut i processionen och han såg mig också men jag vände bort blicken. Jag var ...